Les Cordonnées
Liv Andersson
(Chez Mr & Mme Genot)
19 Rue du Capech
31620 Castelnau d'Estretefonds
FRANCESeriöst
Seriöst. Jag har hemlängtan. Om ni har tid och lust, skicka gärna en rolig bild, en liten polkagris eller skriv en rad. Svar utlovas.
Liv Andersson
(Chez Mr & Mme Genot)
19 Rue du Capech
31620 Castelnau d'Estretefonds
FRANCE
Alla svar är en definitionsfråga
Jag föddes inte med förmågan att skriva bra,
jag föddes nog snarare utan förmågan att acceptera särskrivningar.
Lita aldrig på din behovstrappa när det gäller underkläder
Kvällen spenderades i grannstaden Mountabaun under tiden Lison hade sin träning. Lagomt stort ställe för att kolla i skyltfönster och dricka juice på café.
Då jag ändå strosade runt där bland butikerna bestämde jag mig för att det var dags att köpa lite nya underkläder, då jag av någon anledning endast packat ner 3 BH:ar i mitt gigantiska bagage (?). Är det någonting det finns gott om på shoppinggatorna i Frankrike så är det underklädersbutiker. Bra. Siktade in mig på första, bästa (minst svindyra) butik med stora 50%-plancher i skyltfönstret med avsikt att fynda.
Nu är det ju inte så att jag behöver några superflashiga underkläder direkt.
Mr D bor 3175km härifrån, jag har inga jättemeloner till bröst och jag jobbar som Au Pair till en 12årig flicka som troligen inte bryr sig. Allt jag behövde var en bra, funktionell formgivare till mina persikor.
Det visade sig dock ganska snart att Frankrike har ett annat system för att sätta storlekar på kläder.
Stackars expiditen, hon fick direkt börja leta, räkna och mäta för att till sist hitta mig en BH i något så när passande storlek till den dumma Svenskan. Hon gjorde dock sitt jobb väl, och 5 minuter efter den ordinarie stängningstiden stod jag framför kassan och såg nöjd ut medan hon slog in en röd liten bysthållare (flertalet storlekar större än i Sverige) med matchande spetstrosor på kvittot. Dock... utan att slå in rabatten?
Expediten, översatt från Franska: Nej, det var rea på alla BH:ar du prövade, utom just denna! Det var ju synd kan man tycka!
Ja, det var synd, ja. Inslaget och klart. Expediten hade jobbat övertid för att hjälpa mig. Underkläderna var ju - trots allt - fina. Det var den enda BH:n som passade bra. Jag hade inte hjärta att säga nej.
Jag betalade och gick därifrån.
Så nu sitter jag här, med French Lingerie till ett värde av 37 Euro, och funderar över vilken dag jag ska vara lite exta snygg där under - till ingen nytta alls.
Underklädesköp i världens främsta underklädesland, så bra gick det.It's a keeper
Snackade återigen med pojkvännen på Skype igår.
D: Du är faktiskt jättefin i baddräkt.
Win.
Till Robban och alla er andra
Min vardag.
I rest my case.
Frukost (Swedish Au Pair remix)
På byns 'lilla' (tänk ICA Maxi) supermarket kan man alltså åstadkomma följande:
Relativt grovt bröd med ost och lufttorkad skinka.
'Fil' med Kellogs All Bran (nåja, fromage blanc utblandat med mjölk, smakade sött och äckligt men var helt klart ätbart).
Juice.
Det börjar likna någonting.
Sedan har jag bara en liten, liten, oskyldig fråga. ÄR DET NÅGON JÄVLA LAG PÅ ATT MAN MÅSTE UTH-BEHANDLA, TILLSÄTTA VITAMINER OCH TA BORT LAKTOSEN FRÅN ALL TILLGÄNGLIG MJÖLK I HELA FRANKRIKE?!
Helt seriöst.
Den smakar inte bra.
Helt seriöst.
Den smakar inte bra.
My breakfast got pimped.
Och plötsligt gick det upp för mig varför jag hamnade i södra Frankrike
Åh - kom på att jag ska göra som alla de stora, fett koola bloggarna och visa upp mitt senaste shoppingfynd på bloggen. En liten dagbok att ha här i Frankrike! Skriver bland annat en vin-lista med namn, druva och region på alla goda viner jag prövar här nere.
Helt seriöst - kan någon kolla upp om vinet 'Domene de Nomtel' från Fronton finns på systembolaget? Det är utan tvekan det godaste vita vinet jag någonsin druckit. Pris, nummer och hylla på Sveriges alla systembolag borde stå på alla mina födelsedagskort när jag fyller 20.
Ett plus är dessutom att själva vingården Domene de Nomtel ligger nära Castelnau. Den, och 4-5 andra vingårdar, finns inom 2 mils radie. Kollar man inom 5 mils radie finns det säkert 10-12 till. Det känns nästan som om jag bosatt mig granne med Mekka. Det vore ett brott mot mänskligheten att ha denna chans och att INTE åka runt på gårdarna under min lediga tid och utföra seriösa, slumpmässiga kvalitétstester! Dyrka vinet litegrann. Kyssa marken där druvorna växer. Äta druvor i smyg. Snacka med hönsen. Ni vet.
Min nya anteckningsbok av Christian Lacroix, så snygg att jag nästan inte vill skriva i den men förhoppningsvis är den full med essentiell information när jag kommer hem!
L goes +31
Snackade lite med pojkvännen på Skype igår. Det visade sig att han är en hängiven besökare av min blogg nu när jag är borta, ibland läser han texten men framförallt tycker han om att titta på bilderna.
Någonting grabben reagerade på var inlägget om mina sysslor där jag glatt poserar i mina nya outfits. Jag var helnöjd med mina nya kläder. Jag kände mig snygg. Han hade en annan åsikt.
-Öh du... what's up med den där baddräktsbilden liksom? Badräkt har man ju bara om man är typ 5... eller 50. Jag hoppas ju att du inte är seriös?
Okej. Killen kommer alltså vara utan mig i tre månader, och det första han säger när han ser mig halvnaken på bild är 'jag hoppas ju att du inte är seriös'? Dåligt ordval grabben, dåligt ordval. Men vi lämnar det.
Jag vill lämna en kommentar direkt till dig Mr D. Jag KAN använda bikini när jag går på badhuset här i Frankrike, men det kommer att leda till följande 3 punkter, och jag vill att du ska vara fullt medveten om och ta ansvar över dessa:
1. Större exponering av mina (än så länge) välsvarvade kurvor för fransmännen (just det ja, fransmännen. DU kommer inte ha någon glädje av det faktum att jag springer runt halvnaken).
2. Jag kommer att visa både tuttan och muttan för fransmännen varje gång jag simmar. Trots att skamliga inviter kan vara trevligt kan jag liksom inte se hur det skulle gagna dig?
3. Se punkt två. Vad jag vet så är offentlig blottning olagligt i Frankrike. Olagligheter kan leda till fängelse, vilket kan leda till att jag hamnar i fel umgänge, vilket kan leda till att jag börjar missbruka, vilket kan leda till att jag börjar råna, vilket kan leda till att jag åker in på livstid och ALDRIG kommer hem.
Men visst. Välj själv liksom. Men kom ihåg att det är DU som står som ansvarig för konsekvenserna. Jag ville ha baddräkt. Du ville inte. Glöm inte det.
Edit: Språkpoliser kan tänkas vilja klassa punkt nummer tre som en underrubrik till punkt två, men kom igen, en lista i 2.1 steg?
Matkulturen
Tog ett kort på min typiska franska frukost.
Te.
Miniyoghurt.
Vitt bröd.
Ungefär en tredjedel av vad jag får i mig i Sverige.
Idag har jag granskat var enda hylla i byns lokala supermarket. Imorgon kommer vi se en förändring.
Inte en frukost för ett redigt stors!
Slutet av september och fortfarande 27 grader i skuggan
Ni vet känslan av sådana där dagar då allt bara känns jobbigt och man helst av allt bara skulle vilja vara någon annan stans?
Idag var inte en sådan dag.
Idag var inte en sådan dag.
Från Bruce till Dig
Baby this town rips the bones from your back
Its a death trap, it's a suicide rapWe gotta get out while were young
`cause tramps like us, baby we were born to run
Someday girl, I don't know when, were gonna get to that place
Where we really want to go and well walk in the sun
But till then, tramps like us, baby we were born to run
Where we really want to go and well walk in the sun
But till then, tramps like us, baby we were born to run
Rundvandring i Toulouse
Jätteturistaktigt jag vet, ingenting som säger "jag kommer bo här de närmaste 9 månaderna och är en väldigt världsvan ung kvinna", men då jag knappt känner en kotte och egentligen inte är speciellt världsvan spelar det väl ingen större roll!
Capitoleum, stadshuset
Lägenhetshus
Liten gata
Större gata
En central gräsplätt
La Gare - Tågstationen
Med full koll på tågtabellen
Idag ska jag in till stan och skaffa lite vänner. Några av tjejerna från språkskolan ska ut och käka lunch tillsammans, efter det lektion. Ciao!
Tjena kexet
Hej Gun-Britt. Har hört att du har hittat hit. Kände att jag liksom ville säga hej.
Inatt drömde jag om att jag äntligen hittade filmjölk här i frankrike. Jag checkade in på habbo.se och där fanns det minsann - tre paket för endast 1,30 Euro! Efter att jag köpt paketen kom dock en gammal tant och snodde dem av mig. Sprang efter henne genom hela Toulouse till dess att jag kom ifatt henne, då slog jag ner henne.
Exakt hur mycket tror ni jag saknar Svensk frukost?
Muc..oxe?
Jag vet vad ni tänkte när ni läste det förra inlägget. "Äter hon crêpes? Godsaker nu igen? Ojojoj vad fet hon kommer att bli där nere i gourmetlandet!" Men ICKET! Inte idag.
Lucas kom med förslaget om att vi skulle dra ut på en löprunda tillsammans denna morgon, kanske dels för att hitta på någonting tillsammans, kanske dels för att han gissade på låga siffror i min lilla tävling. Eller så tyckte han bara att jag såg ut att behöva en vettig hobby.
Denna dag fanns det hur som haver ett lopp i Toulouse där man skulle springa för att dra in pengar till forskning för mucoviscidose. Vi, tillsammans med några grannar, bestämde oss för att delta.
Jag hade ingen aning om vad mucoviscidose var för någonting, men när jag nu kollar upp det på Google translate står det att det betyder CF, och wikipedia menar att CF betyder Cystisk fibros. Otrevlig sjukdom. Jag visste i alla fall att det hade med luftvägarna att göra och tyckte att det lät bra med forskning.
Jag, Lucas, Hugo och Eroin (ungdomarna alltså) skulle springa i ett lag. Tävlingen gick ut på att man skulle springa så långt som möjligt - UNDER TVÅ TIMMAR?!
Två timmar är inte bra. Ni som känner mig vet nog att jag hatar två timmar. I alla fall om de ska innehålla löpning. 150m löpning är nog. 5km löpning är mer än jävlar nog. Längre än så och det är snarare ett självmordsförsök än träning.
Men vad gör man? Jag var där, jag hade träningskläder, jag hade nummerlapp, jag hade ett lag. Och jag ville liksom visa att det finns NÅGONTING som jag är bra på annat än att inte kunna prata flytande franska. Trist att det just skulle bli löpning. Jag är ju helt seriöst inte bra på löpning.
Varje varv var 1,5km, vi sprang vart 4:e varv och under två timmar sprang vi 27 stycken. För mig innebär det overkliga10,5km. Över en mil. Har aldrig hänt tidigare och hoppas innerligt att det dröjer innan det händer igen.
Men nog smakar crêpesen fantastiskt!
Jag och Lucas framför en jättesuperdupercool trofé som ett rugbylag har vunnit (nämnde jag att rugby är it-grejen här i Frankrike?)
Charmtrollet Lison! Som ni ser är vi syskon genetiskt också. Skulle i alla fall kunna vara.
När katten är borta...
Tjena Sverige.
Ligger i sängen och käkar crêpes. Lison sover. Resten är inte hemma.
Detta är vad jag kallar kvalitétstid.
Tankeställare till skoltrötta Svenskar
Lördagkväll i Frankrike.
Lucas gör läxor. Han har, efter 15 skoldagar, fått 36 enkelsidor med formler i fysik som han ska lära sig - utantill! Utöver det har han 30 sidor matte, en hel del kemi, ca 120 engelskaglosor (facktermer inom genetik och teknologi) och franska att göra. Killen är 17 år.
Det Franska skolsystemet måste ju vara korrupt någonstans.
Lison är på badhuset och konstsimmar lite, ska hämta henne snart. Denna lördagkväll, precis som alla andra, slutar hon träningen halv nio.
Alltså barnen i Frankrike.
Angående presentationer
Edit: Philippe och Muriel fyller båda 44 till våren.
Mina nya klasskamrater!
Just ja, Franskakursen. Specialklass för au pairer.
Enbart flickor, två från Tyskland, en från Island, en från Ungern och två från Amerika.
Tyskorna förstår allt.
Ungerskan förstår ungefär hälften.
Amerikanerna förstår ingenting.
Isländskan pratar helt enkelt inte. Troligen dövstum.
Vi lyssnade på en sång i alla fall. Rätt bra.
Visste ni att macarones härstammar från södra Frankrike?
Under mina första 50 timmar i Frankrike har jag hunnit sätta i mig:
* En glass
* Två macarones
* En bakelse
* En halv låda frites du canard
* En del OST
* 200 glas vin
Och detta är alltså utöver den ordinarie maten.
Så jag tänkte anordna en liten tävling, den heter "how many kilos can a generous family gain a Swedish au pair?". Startbudet ligger på 18 kg (den Irländska au pairen gick upp 17 kg), priset blir en kvalitativ squashingsession utförd av undertecknad vid resans slut!
The slow but extremely furious to-be-dead driver
Idag tyckte Philippe att jag var redo för att köra på motorvägen och i centrala Toulouse.
Jag var så jävlar inte redo för det.
Okej allihopa. Jag kommer nog aldrig att komma hem till Sverige. Inte hel, inte utan att sakna någon kroppsdel, mest troligt inte med livet i behåll. Armar eller fötter (eller mest troligt både och) kommer ligga någonstans efter vägarna i Frankrike. Fransmännen är helt jävla galna. Systemet är underutvecklat.
Jag är INTE för dålig på att köra bil i stora städer, bara så att ni vet det.
Topp fem - saker jag hatar i trafiken i Frankrike:
1. Motorcyklar!
2. Alla filbyten. På en sträcka på 5 km byter alla bilar fil minst 25 gånger. Whats up with that liksom?
3. Bredden på vägarna. Två filer på en väg som påstås vara tvåfilig brukar vara ett plus.
4. Varningsskyltarna - hur svårt kan det vara att markera upp hastighetsbegränsningar och sätta upp trafiklysen på rätt sida av vägen, egentligen?
5. Kamerorna som tydligen finns monterade i de (ibland osynliga) trafiklysena. Vem är en stolpe till att döma mig om jag kör emot rött?
Sen hatar jag av principskäl typ allt annat som rör sig och sådant som går att krocka med. Andra bilar, barn, stillastående stolpar, växter i rondeller osv. I övrigt älskar jag mitt jobb.
Time to make some friends?
Edit: Lison är född år 1998 och fyller år i november. Således borde hon vara 12 år gammal.
Idag har jag min första lektion på språkskolan, således ska jag mitt in i centrala Toulouse med min lilla Renault Twingo. Nu är det allvar. TACK OCH LOV att Philippe följer med mig dit.
Men det skadar nog inte att önska mig lycka till.
En sista sängfösare
Apropå hostmedicinen så fixade Muriel en flaska till mig.
Apropå mat så åt jag visst en specialité idag, Frites du Canard. Friterat ankskinn. Visade sig vara rätt gott.
Apropå mat så åt jag visst en specialité idag, Frites du Canard. Friterat ankskinn. Visade sig vara rätt gott.
Apropå tidigare erfarenheter så åt vi pastisse till middag igår, en rätt som tillagas i ugnen och består av bland annat anka och potatis. Det var också gott. Vi fick någonting till det, en liten fettklump som innehöll inälvor som också kom från ankan. Tydligen ville jag inte veta vad.
Apropå stället jag bor på så kan jag fortfarande inte säga det eller stava till det utan att kolla på en fusklapp.
Apropå någonting helt annat har jag kört bil hela dagen. På lokala vägar. På landsvägar. Förstått mig på automatväxlade bilar och fickparkerat. Frankrike måste uppdatera sitt trafiksystem, punkt slut.
Ma chambre
Mitt rum, och som ni kan se städar jag det alldeles själv :) resten av huset (utom barnens rum och mitt badrum) tar en städtant hand om varje måndag morgon.
Rummet från det andra hållet
Utsikten från mitt rum
Utsikten ner över matbordet (man kan skymta lite av trädgården i bakgrunden)
Tvättfatet (fick en radio, sweet)
Duschen
Utsikten från badrummet
"You have to get some friends or find some sport activity that you like around here. Otherwise you will end up like the Irish girl. She got fat."
Mitt huvud kommer snart att sprängas.
Det finns inte ord för hur mycket som ska kännas till, allt ifrån vilken mat hunden ska ha till hur man täcker av skyddet för den tempererade inomhus-swimmingpoolen. Egentligen är det inte så mycket jag ska göra, men jag bör veta hur allting fungerar. Allting är dessutom rätt så mycket om man bor i byns high-tec castle.
Mina sysslor, eller att göra:
* Bädda barnens sängar (oftast bara Lison's eftersom Lucas inte bor hemma på veckorna)
* Plocka upp kläder från Lison's golv (tillsammans med Lison) och sortera rent från smutsigt
* Dammsuga/dammtorka barnens rum 1gång/vecka
* Byta sängkläder (varannan vecka för Lison, 1 gång/månad för Lucas)
* Hjälpa till att packa Lison's väskor för skola och simträning
* Hjälpa till med läxor, framförallt i Engelska
* Skjutsa till/från skola och till/från träning när föräldrarna inte är hemma
* Stryka barnens kläder
Vad jag INTE ska göra:
* Lämna huset utan att låsa alla fönster, fönsterluckor och dörrar
* Köra för fort. Det skulle innebära att Philippe tappar körkortet, inte jag.
* Torktumla när ingen är hemma. Tydligen är det nån som känner nån vars hus brann ner.
* Komma försent. Det uppskattas inte.
Viktiga saker att komma ihåg:
Att soporna töms måndag och torsdag, att Lison ska applicera en hårprodukt 2ggr/veckan (fattar inte vad den är till för, men tydligen är det viktigt), att lampor ska släckas så fort man lämnar rummet, att barnen föredrar sitt kött rare osv osv.
Att soporna töms måndag och torsdag, att Lison ska applicera en hårprodukt 2ggr/veckan (fattar inte vad den är till för, men tydligen är det viktigt), att lampor ska släckas så fort man lämnar rummet, att barnen föredrar sitt kött rare osv osv.
Tacksamt nog är ju Lison gammal nog för att helt eller delvis klara av de flesta av sysslorna, som att packa sina väskor, på egen hand. Hon kan dessutom hjälpa mig att komma ihåg hur alla sakerna i huset fungerar ifall jag skulle glömma bort någonting. Vad familjen egentligen behöver är någon som är där, någon som påminner om alla saker som ska göras och som skjutsar till aktiviteter när tiden inte räcker till. Känns som en riktigt vettig familj!
Familjen ja. Ska försöka knäppa lite schyssta kort så att ni får se dem, tills vidare får ni hålla tillgodo med en kort presentation:
Pappa Philippe är pilot och jobbar för Air France. Ålder okänd. Gillar vin, matlagning, sin Porsche och sin Ducati.
Mamma Muriel är pilot och jobbar för Regional. Ålder okänd. Vet inte riktigt vad hon gillar. Philippe påstår att hon gillar champagne.
Sonen Lucas studerar på en skola som är till för att kvala in på någonting som kommer efter high school och som är bättre än ett universitet (?). Där kan man bli, typ, ingenjör. Lucas fyllde 17 år för två dagar sen och tog då en pilotexamen. Han har tidigare spelat gitarr.
Dottern Lison går i skola och tränar konstsim (helt seriöst, någon måste berätta för mig om konstsim är en vanlig sport i Frankrike eller om den här tjejen är lite annorlunda?). Hon är 12 eller 13 år gammal (har faktiskt aldrig fått veta hennes exakta ålder) och hon tycker om alla aktiviteter som går att utföra i vatten. Hon spelar dessutom piano.
I brist på bilder på familjen får ni lite bilder på MIG!
Au pair-kimonon som familjen vänligt nog införskaffat
Min nya sim-outfit, baddräkt och simglasögon FÖR FANTASTISKA 24,90 EURO! Har utlovat ett race mot Lucas och Lison, men de lär ju knappast simma ifrån denna streamlined-sugarbabe!
Bon matin tout le monde!
Eller, god morgon allihopa!
Ny dag, nya möjligheter. Fick tillåtelse att ta sovmorgon, men steg upp strax innan klockan åtta. Man vill ju inte verka oansvarig första dagen på nya jobbet liksom. Har en galen slemhosta. Undrar hur man hittar hostmedicin på ett apotek i Frankrike?
Försöker packa upp trunken nu, lär väl vara klar när jag ska flytta här ifrån, men det är värt ett försök.
Ciao amigos!
TOULOUSE
Efter en lång dag med många upplevelser är jag alltså äntligen framme i Toulouse. Åter igen en eloge till Sankt Sigfrids B&B, ägaren skjutsade mig till flygbussen imorse och vägrade att ta emot dricks för tjänsten! Note to myself: jag måste definitivt börja styrketräna igen, 35kg bagage är alldeles för mycket för en tjej som knappt väger det dubbla.
Har du någonsin suttit i cockpit med ett glas champagne i handen under en inflyging till Paris?
Det har jag.
Har du någonsin fått hela av Air France's lastband att stanna och personalen att kliva in bland bagaget för att leta rätt på din väska? Det har jag. (eller nja, äran för det får jag nog ge till Philippe).
PGA nya regler inom Air France kunde de inte checka in min väska hela vägen från Göteborg till Toulouse, så Philippe valde att ta med den i planet. Bara sådär. No big deal.
Planet som fick mig att känna mig liiiite coolare än vad jag gjort tidigare
Men så, dagen i korthet:
* Åkte alltså i cockpit från Göteborg till Toulouse och drack champagne
* Åkte privatbuss från flyget till gaten
* Sprang fram och tillbaka i Charles de Gaulle för att hinna med incheckning och plan - MED min gigantiska packning!
* Flög till Toulouse Blagnac
* Åkte bil med Philippe till ett mindre flygfält där Lucas, igår fyllda 17 år, tog sin pilotexamen för små flygplan. Drack mera champagne för att fira att han klarade det.
* Åkte hem till familjen. Bor typ i ett slott. Fick se mitt rum, husets 200 badrum och swimmingpoolen.
* Åt middag. Har ingen aning om vad det var, men gott var det. Drack vin.
Har upptäckt att alla snackar franska, 99,8% har mörkt hår och att jag kommer att vara konstant berusad.
Nu är jag jättetrött och vill sova. Pusshej.
Flygfältet där Lucas tog sin examen
Utsikten från mitt rum i den lilla byn strax utanför Toulouse som heter någonting som jag varken kan uttala eller stava till. Återkommer angående detta.
Dagen D
Idag ska jag träffa min nya familj för första gången.
Träffa. Min. Nya familj.
Det hade kanske låtit vettigt om jag varit grovt kriminell, blivit misshandlad av mina syskon och haft två missbrukande föräldrar, men så är ju inte läget. Jag har redan världens bästa familj. Det känns lite som ett svek mot dem att jag ska skaffa en ny, eller nja, det låter nog bättre om jag säger en till. En till familj. Inte en bättre eller kanske ens nästan en lika bra, men en familj.
Philippe, pappan i "den andra" familjen, ringde mig imorse.
"Are there any problems? Don't hesitate to call me if you have any problems."
"Are there any problems? Don't hesitate to call me if you have any problems."
"No," svarade jag, "there won't be any problems".
Förutom att jag möjligen kommer fly från utrikesterminalen och leta rätt på första bästa plan som tar mig hem.
Förutom att jag möjligen kommer fly från utrikesterminalen och leta rätt på första bästa plan som tar mig hem.
Välkommen till I-landet
Dagens fråga: Hur kan en flerfaldigt prisbelönad matvarubutik INTE ha färdigblandad chokladdryck i sitt sortiment?SVARA PÅ DET ICA FOCUS I GÖTEBORG.
Resan har börjat
Klockan 05.54 denna morgon smög jag in i hallen hos min gamle vän Johnny K. Like a ninja. Han hade en tavla som skulle färdigställas, och mitt plan skulle lämna Umeå blott ett fåtal timmar senare. Jag kom dit, målade, hostade upp lungorna, tvättade penslar och fotograferade mitt mästerverk utan att väcka en själ. Är så stolt att jag bjuder er på en bild.
Om ni, liksom min pojkvän, undrar om jag var bäst på särskolan också kan ni vara vänliga att lämna bloggen.
Resten av dagen har spenderats med gråten både i och utanför halsen. Visst ser jag fram emot resan, men att lämna allt och alla där hemma är inte kul. 3 månader - jullov - 6 månader. Totalt ska 9 månader spenderas utanför Sveriges gränser. Det är en lång tid.
Har nyss checkat in på Sankt Sigfrids B&B, ett supermysigt litet krypin i centrala Göteborg där man kan hyra rum för ca 500:- natten. Föreståndaren tipsade om en thairestaurang några hus bort så dit styr jag nog stegen inom de närmaste minuterna. Resten av kvällen spenderas nog med att försöka lista ut hur jag ska få mitt stora as till väska att bli några kilo lättare.
Imorgon fortsätter resan mot Frankrike.
En snabb tillbakablick
Dennis efterlyste bilder från svampsemestern, och givetvis vill jag vara mina trogna läsare till lags!
Timme för timme
En enda dag kvar. Om 26 timmar och 30 minuter avgår flyget från Umeå Airport till Göteborg Landvetter. Förhoppningsvis kommer jag att sitta med på det planet, om inte är det förmodligen för att jag blivit dödssjuk eller krockat på väg till flygplatsen. Eller bara blivit lite sen. Men förhoppningsvis inte.
När fick man egentligen tillåtelse att flytta utomlands? Tycker inte alls det var speciellt länge sedan som mamma och pappa bestämde över vad jag fick och inte fick göra. Visst tänjde jag på gränserna och blev oftast ganska arg (läs: rasande) när jag inte fick som jag ville, men någonstans var det ändå rätt skönt att veta att man inte var helt ensam om att ta alla viktiga beslut.
Första dagen jag fick klä mig själv
Idag fungerar det inte så längre. Jag har liksom väntat på att mamma och pappa ska säga till mig att jag inte får flytta till Frankrike, men det gör dem inte. Jag är stor nu. Vill jag åka till Frankrike så får jag det, för det är upp till mig.
Den tanken skrämmer mig.
Den tanken skrämmer mig.
Drar mig till minnes mina dagar som nykläckt tonåring, då regler enbart var till för att brytas. Då man kom hem halv elva istället för klockan tio, då man köpte en godisbit på en ONSDAG och då man skaffade pojkvän lite i smyg och hånglade med tungan så långt ner i halsen som möjligt. Vilken rebell jag var. Vilka tider.
Ung, cool, 13-årig rebell
Igår kände jag att jag ville vara 13 igen, ung, obrydd och rebellisk. Prövade att 13-årshångla lite med min pojkvän för att liksom minnas känslan. Det var slafsigt och äckligt och han verkade inte uppskatta det speciellt mycket. Kände mig inte heller som en 13-åring utan mer som en efterbliven 19-åring med tungan i fel hals. Det var med andra ord totalt misslyckat.
Kanske får man helt enkelt acceptera att växer upp. Vill jag ta dumma beslut idag så får jag göra det, men efter 18 års uppfostran får jag stå för dem själv. Frihet under ansvar. Skrämmande men stort.
Endast världen sätter gränser.
Hatar inte förutseende klottrare
5
Fem nätter kvar. Den sjätte natten sover jag i Frankrike.
Jag vill njuta av dem, men jag kan inte sova längre.
I tisdags tog jag avsked av min far
Vi ses om tre månader!
Klippte till min tillfälliga låtsasbror
FÖRE
EFTER
Satan i gatan
Gårdagskvällen spenderades med mina favoriter från det 4:e gymnasieåret. Känns lite sorgligt att behöva lämna dem, därför är jag riktigt glad att vi fick avsluta det med en toppenkväll tillsammans!
![]()
Champagne, ciderpingigs (beerpong?) och tisdagscorona. Jag var här. Jag var där. Jag var everywhär. Jag charmade vimmelfotografen, jag skröt om min brutna näsa, jag dansade natten lång och jag var taggad till tusen!
En slagsmålsnäsa lät coolare än näsherpes tyckte jag visst.
Smakprov till Kusinvitamin!
Idag var jag inte fullt lika taggad på att spendera morgonen i en inspelningsstudio under obestämd tid, men jag tog med mig min huvudvärk och gick dit. Presterade - förvånande nog - troligen bättre än någonsin.
Drog sedan iväg tillsammans med min tillfälliga sambo/syster/sängkamrat (håret på bilden) på en timmes avslappnande bubbel på IKSU som belöning, och som en liten reload efter gårdagen. Välbehövligt och väldigt skönt.
Tack Gud för att du uppfann bubbelpoolen, och tack till er andra för en superkväll igår!
Näsherpes?
I onsdags fick jag en liten finne på näsan. Nu var det inte min tränare som hade satt sig på näsan, han är förvisso Finsk, men jag har svårt att klassa honom som liten i jämförelse till min näsa.
För att förtydliga det hela var det en acne som växt fram.
Fula ord vad ont den gjorde.
För att få slut på plågan klämde jag lite, lite, lite (ganska mycket) på den. Den sprack inte. På kvällen sprack den av sig själv. Bra, tänkte jag.
Den gjorde dock fortfarande väldigt ont.
Under helgen växte det lilla såret sig stort, och såg inte bara större utan även väldigt otrevligt ut. Min syster - som givetvis alltid anstränger sig sitt yttersta för att få mig att framstå i god dager - deklarerade att jag fått herpes. På näsan.
Jag tycker herpes låter som en väldigt otrevlig sjukdom, har inte haft några som helst planer på att skaffa mig något sådant. Men fine, tänkte jag. Antingen näsherpes eller mögel. Smörjde med lite babysalva och levde vidare.
Igår morse hälsade jag på hos min mamma på jobbet där hennes kompis överläkaren konstaterade att såret - som nu täckte hela den vänstra sidan av min näsa - inte alls var näsherpes utan en svinkoppa. Detta innebär antibiotika för den tredje gången under mindre än tre månaders tid.
Jag är så lycklig.
För att förtydliga det hela var det en acne som växt fram.
Fula ord vad ont den gjorde.
För att få slut på plågan klämde jag lite, lite, lite (ganska mycket) på den. Den sprack inte. På kvällen sprack den av sig själv. Bra, tänkte jag.
Den gjorde dock fortfarande väldigt ont.
Under helgen växte det lilla såret sig stort, och såg inte bara större utan även väldigt otrevligt ut. Min syster - som givetvis alltid anstränger sig sitt yttersta för att få mig att framstå i god dager - deklarerade att jag fått herpes. På näsan.
Jag tycker herpes låter som en väldigt otrevlig sjukdom, har inte haft några som helst planer på att skaffa mig något sådant. Men fine, tänkte jag. Antingen näsherpes eller mögel. Smörjde med lite babysalva och levde vidare.
Igår morse hälsade jag på hos min mamma på jobbet där hennes kompis överläkaren konstaterade att såret - som nu täckte hela den vänstra sidan av min näsa - inte alls var näsherpes utan en svinkoppa. Detta innebär antibiotika för den tredje gången under mindre än tre månaders tid.
Jag är så lycklig.
En riktig överlevare
Svampsemestern blev ungefär som förväntat, vi hittade sjukt många kantareller, och på kvällarna åt vi god mat och drack vin. Dennis var rädd för storasyster Anna mest hela tiden.
I övrigt:
* Gick jag vilse (Dennis fel)
* Tappade jag bort övriga gruppen (mitt fel)
* Gick jag ner mig i en bäck som var lite djupare än vad jag trodde och klafsade sedan runt i blöta stövlar resten av dagen
* Satte jag mig på kakorna, trodde det var en sten. Kakorna smakade för övrigt godare platta.
Annars hände det nog ingenting speciellt. Eller just det ja, fick ju näsherpes. Skriver om det i nästa inlägg.
I övrigt:
* Gick jag vilse (Dennis fel)
* Tappade jag bort övriga gruppen (mitt fel)
* Gick jag ner mig i en bäck som var lite djupare än vad jag trodde och klafsade sedan runt i blöta stövlar resten av dagen
* Satte jag mig på kakorna, trodde det var en sten. Kakorna smakade för övrigt godare platta.
Annars hände det nog ingenting speciellt. Eller just det ja, fick ju näsherpes. Skriver om det i nästa inlägg.
Automatuppdatering från skogen (3, informativ)
Observera att uppdateringarna från skogen är skrivna i förväg och kanske inte (alls) överensstämmer med verkligheten.
Automatuppdatering från skogen (2)
+
Automatuppdatering från skogen
Ses bland kantarellerna
Drar ut i skogen under tre dagar och plockar svamp med min familj.
Dennis ska också följa med.
Jag hoppas på bra väder. Dennis hoppas på att han inte ska bli ihjälslagen av min läskiga farsa. Jag tycker han borde vara mer orolig för min läskiga syrra, men det lär han ju märka.
Fortsättning följer.
Dennis ska också följa med.
Jag hoppas på bra väder. Dennis hoppas på att han inte ska bli ihjälslagen av min läskiga farsa. Jag tycker han borde vara mer orolig för min läskiga syrra, men det lär han ju märka.
Fortsättning följer.
Minns ni...
...den fantastiskt roliga roadtripen vi styrde förra sommaren? Nästa sommar ska jag tillåta mig själv att ha någon veckas semester. Sommaren blir inte densamma om den enbart spenderas på jobb.
Gårdagens citat
"Alltså om man tar upp en potatis med en gaffel, och typ... skakar på gaffeln, och potatisen faller av... är den typ klar då?"
Elias, 18 år, kokar potatis för första gången.
Gårdagens film
5 år och enbart en tandställning mindre
Sitter och kollar på bilder från familjens Frankrikesemester 2006. Inser att det var 5 år sedan jag var i Paris sist.
Nåväl. Ser typ likadan ut nu som då, ingen Fransman lär märka någon skillnad.
Liv för 5 år sedan? Liv idag?
Allt som ser snyggare ut på bilden till höger beror enbart på kamerakvalitet.
Glad tjej med utskrivna biljetter
Lite perspektiv på det hela
Grön prick = Här är jag
Lila prickar = Den här vägen åker jag
Röd prick = Hit ska jag
16 days to go
Under min första lediga veckodag skrapade jag ihop ca 4500kr enbart genom att krossa spargrisen och att lämna in checken med skatteåterbäringen. Känner mig helt okej nöjd med den förtjänsten.
Jag hälsade också på mina gamla tränare, coach H och coach J. I vanlig ordning bjöd de på kaffe, det senaste skvallret och trevligt sällskap! Väl på friidrottshallen passade jag dessutom på att skriva ut flygbiljetterna som fransmännen skickat till mig (Göteborg - Paris, Paris - Toulouse) och kände därefter att ett lagomt dagsverke började vara gjort. Det enda som kvarstår är att boka resan från Umeå till Göteborg, sedan stämplar fröken Andersson ut för dagen!
Coach H
Coach J
Coach H (halva)
Måndagsbarn
Det känns så skönt att jag inte behöver gå till jobbet. Jag har slutat jobba för att förbereda mig inför min långa resa (och för att ta en välbehövlig semester!). Jobb är till för de som jobbar. De seriösa.
Den här skylten satt uppe i ett rum på kontoret, och påminde mig om vad det där med jobb egentligen handlar om. Att vara seriös.
Jag blir så glad när jag ser den och inser att jag faktiskt - trots min låga grad av seriositet - kommer att sakna jobbet en lite, lite grann.
Den här skylten satt uppe i ett rum på kontoret, och påminde mig om vad det där med jobb egentligen handlar om. Att vara seriös.
Jag blir så glad när jag ser den och inser att jag faktiskt - trots min låga grad av seriositet - kommer att sakna jobbet en lite, lite grann.
Jag är så glad...
... att flyttstöket är över.
17 dagar kvar
Hej hej hallå bloggen, idag har jag haft en uuunderbar dag! Den började med en sen frukost i en stuga vid havet och fortsatte sedan med att jag mötte upp mina vänner i stan. Vi körde ett riktigt långpass på IKSU med beachvolley, gym och simning!
Spännande va? Nej. Men tydligen var det en happening att jag besökte IKSUS gym för första gången.
Har du russinfingrar... har du troligen badat länge.
Spännande va? Nej. Men tydligen var det en happening att jag besökte IKSUS gym för första gången.
Har du russinfingrar... har du troligen badat länge.
Godmorgon pensionärer!
Min första lediga fredagkväll, efter att ha blivit klar med att flytta ur min lägenhet och jobbat min sista dag på Relacom, firade jag med att springa ett löppass och somna i soffan under matchen mellan Sverige och Ungern. Klockan var ungefär halv tio och Louise var - trots mitt tillstånd - övertygad om att vår kväll skulle sluta på Allstars nattklubb. Jag var av en annan uppfattning. Vill minnas att jag blev ganska irriterad av hennes försök att väcka mig och klä på mig någonting snyggt, och att jag skrek någonting i stil med "men låt mig bara få sova!". Inte speciellt trevligt gjort, och inte ett speciellt festligt sätt att spendera sin första lediga kväll efter att ha jobbat en hel sommar, men efter veckor av stress och 6-timmars-sömn per natt var det nog vad jag helst av allt ville. Att sova.
En bild på min tillfälliga Tegsfamilj, familjen mellan vardagslivet och äventyret!
En bild på min tillfälliga Tegsfamilj, familjen mellan vardagslivet och äventyret!