I'm going to Bordeaux this weekend. Det är lite oklart hur tillgången på datorer och internet kommer att se ut, vilket betyder att det möjligen inte kommer lika många inlägg som vanligt. Ni får helt enkelt förbereda er på att klara er själva en helg. Okej?
Har varit lite inaktiv, men jag har liksom haft händerna fulla.
I tisdags var det utgång. I onsdags hade jag fullt upp med att ligga i solstolen trädgården och längta efter att dagen skulle ta slut. Idag har jag strosat längs gatorna i Toulouse och letat vinterkappa.
I övrigt har jag:
* Medicinerat hunden 3ggr/dagen
* Kirrat frukost på sängen till Lison
* Blivit bjuden på lyxfrukost (tack Lena)
* Anordnat en skattjakt
* Skjutsat barn till flygplatsen
* Spelat YATZY (både Tysk/Fransk och Svensk variant - nej, det är faktiskt inte samma!)
* Käkat panini
Ja, ni förstår. Fulla muggar.
Nu åt hundjäveln dessutom upp min middag, därmed är denna lilla sociala aktivitetet över. Dags att koka snabbmakaroner. Vi ses.
Tjejen jag tar hand om brukar vilja att jag ska spela lite piano och sjunga ibland. Hon tycker att det är fint, säger hon. Då känner jag mig ganska duktig.
Sedan såg jag den här tjejen. Här snackar vi duktig. Här snackar vi talang.
Trodde ni att det var allt? Inga fler bilder? En ynka kaffekopp? Att ni inte känner mig bättre än så!
Picknick i katedralparken med Salome och Claudia
Cathedrale Saint-Etienne
Fönstershopping, namnamnam
Vi hittade även shopping vi faktiskt hade råd med, en hel gata med second hand-affärer, eklektiskt inspirerade affärer och affärer specialicerade på recykling!
Här posar Claudia glatt i ett av dagens fynd (som hon av någon anledning vägrade att köpa)
Själv hittade jag mig en ridhjälm från Yves Saint Laurent
Vad vore väl dagen utan lite läckra skor?
Och kolla, ett par till Dennis också! Eller Pappa kanske? Syrran Annas pojkvän Lasse? Vem vill vara lite modern och snygg om fötterna?
Och återigen, vår caféupplevelse. För att liksom försöka belysa hur bra den faktiskt var.
Idag åt en jävla bankomat upp mitt kreditkort. Har någon hört talas om att detta hänt förut? Nej, trodde väl inte det heller. Det faktum att jag tappade mitt kreditkort gjorde det sedan omöjligt för mig att ladda min mobil som hade slut på pengar, vilket i sin tur försvårade möjligheterna att höra av mig till frankrikefamiljen, som dagen till ära var rätt förbannade för att jag kvällen innan glömt stänga av en fläkt.
Ja, det var en helvetesmorgon.
Jag ringde Claudia. Hon ringde Salome. Vi shoppade. Allting blev bättre.
Jag lyckades få tillbaka mitt kreditkort (via mina franskakunskaper, tro det eller ej!) och jag laddade min mobil. Vi åt lunch (lyckades oturligt nog välja den enda smörgåsen som inte var en panini, men den funkade) och vi drack - som från himmelriket - RIKTIG cappuchino! Tack Gud (och servitören vid Place Capitol) för att du äntligen bevisat att det GÅR att få någonting annat än espresso i Frankrike - åtminstone på ETT café, om man betalar 3.90 euro för det.
Tjejerna ville senare gå ut, men efter att jag hämtat hem Lucas från hans simtävling kändes det mer rätt att stanna med Frankrikefamiljen. Vi såg en film - där jag faktiskt förstod delar av handlingen - och hade lite allmänt familjemys. Det behövs ibland, precis som man ibland behöver en härlig girls day out. Tack tjejer, tack för att ni finns här i Toulouse!
Nähe, knappt hinner man lämna facebook och köpa sig en croissent på torget innan man upptäcker att kusinen opererat sig och syrran köpt en lägenhet på Liljeholmen i Stockholm.
Kusinen var duktig. Hon har förberett oss alla under veckan, statusuppdaterat, varit glad och längtat. Kul att det blev av, hoppas verkligen att det blir bättre denna gång!
Syrrans besked kom lite mera som en chock. Var fick hon alla miljoner ifrån? Varför fick inte jag några miljoner? Har mamma och pappa någonting med det här att göra? Hur många gånger får man besöksbo i lägenheten? När får man flytta in?
Stockholm alltså. Vilken grej. Min syster har bostad i kungliga hufvudstaden. Det är ju nästan så att man blir lite präktig. Detta är minsann någonting jag aldrig tidigare haft.
Nu skriver min kompis, låt oss kalla henne L, till mig också. Hon påstår att hon har färgat håret rött. Kan hon bara lugna ner sig lite? Det räcker liksom. Det är bristvara på nyheter hemifrån. Att få tre på samma dag kan förmodligen innebära ett allvarligt chocktillstånd, och jag vill inte riskera att mina dagliga rutiner med poolbad och dyra röda viner rubbas. Okej?
Varför har alla i familjen börjat skicka sina julklappsönskelistor till varandra utan att skicka dem till mig? Vill de inte ha några klappar utav mig? Eller tycker de att 'jag väl själv borde inse vad som är lämpligt att köpa till mina nära och kära' och att det är mitt fel om jag liksom inte fattar och fuckar upp det?
Ni vet, det var lite som den där gången när vi var på picknick...
Claudia och Katarina
...när plötsligt ett hundratal barn kom och sprang, liksom precis där vi satt, och man kände att man kanske skulle ha flyttat sig för en stund sedan, trots att ingen förvarnat oss. Lite så känner jag nu.
Har man frilufsdag borde man, enligt min mening, överväga att varna civila i riskzonen
Idag är det första dagen i Frankrike som det regnar. Rätt mysigt faktiskt. Funderar på om jag ska leta rätt på lite ljus och tända dem, för den goda sakens skull liksom.
För tillfället ligger jag fortfarande i sängen och googlar på vingårdar i Bordeaux. Till min match om två helger har jag lyckats locka med mig ett gäng b-rudar på semester, och vad vore väl ett besök i världens vinhuvudstad om man inte satte sig in i produktionen så att säga!
Är det någon som känner nån som har en kusin som har en arbetskollega som har ett tips på besöksvärda vingårdar, hör av er!
SVT kan lägga ner främlingsfientligheten, TV3 får en eloge!
Hittade en bild på mig på facebook där jag ser glad ut.
Det är ovanligt.
Jag liksom inte helt glad. Jag har fortfarande har hemlängtan.
Men ja, Elin hade hemlängtan från USA.
Anna hade hemlängtan från Turkiet.
Det vore väl konstigt om inte jag skulle dras med samma gener som mina systrar. För dem gick det dock över - efter obestämd tid - så jag får hoppas att jag delar den genen också.
Ikväll fick jag ett sött mail av Anna där hon tackade för Doris handmålade födelsedagskort och tipsade om några må-bra kurer mot hemlängtan. Därmed ska jag nu tacka för mig och krypa ihop med en påse popcorn och senaste avsnittet av lyxfällan. På återseende!
Idag hittade vi en bankomat där man både kunde ta ut och stoppa in pengar!
Detta tyckte vi var så spännande att Louise (min skotska vän som pratar med en dialekt där ungefär hälften är begripligt) stoppade in alla sina sedlar en och en, bara för att vi skulle få vara med om det så många gånger som möjligt (eller för att vi inte fattade att man kunde stoppa in alla sedlar på samma gång, men den frågeställningen lämnar vi öppen).
Sedan gick vi till min bank där jag fick använda mig av samma metod för att lösa in min check. Signatur på baksidan och in i bankomaten. Mycket, mycket spännande.
Idag påbörjade jag dessutom min julklappsshopping, i lite väl god tid kan man ju tycka, men det finns så mycket här som jag bara VET att ni där hemma vill ha så jag måste börja i god tid för att hinna med allting! Ni får skriva om det är någonting speciellt ni önskar er, snart är det för sent!
Igår, inför 934 åskådare, gjorde jag - i landets näst högsta liga - domarpremiär i Frankrike.
Jag kan ju avslöja att jag faktiskt var lite nervös.
Spelarna var dock kanske de snällaste jag varit med om! De ställde upp sig perfekt inför varje nedsläpp, klagade knappt på domsluten (utom en sex man som jag möjligen var lite tajt med), snackade och skämtade och tackade sedan glatt efter matchen. Publiken var enormt exalterad. Domarkollegorna var duktiga och enormt hjälpsamma. Nivån var - nåja - kanske inte vad man hade väntat sig i en fullsatt arena i Sverige, men nog så väl krävde den en aktiv skridskoåkning och sex vakna ögon som följde spelarna.
Matchen inbringade dessutom min livs första check med en summa på nästan 110 Euro. Överbetalt, skulle en del säga. Välbetalt, skulle jag säga. Mer än i Sverige, skulle alla säga.
Domarteamet före matchen. Stelt leende på Svensken?
Domarteamet efter matchen, något mer avslappnade!
Min helt egna domarloge - med inredning i rosa, belyst spegel och en skinnsoffa/säng. Fransmännen har fattat vad det handlar om!
Detta var hittils mitt livs mäktigaste match som domare. Tveklöst.
Om två helger har jag match i Bordeaux, och ryktet säger att den arenan rymmer 4000 personer. Och att den dessutom brukar fyllas.
Gjorde lite äkta, svenska n-bollar (blir väl ett jädra liv om jag säger det högt) och OJ vad gott det var!
Så snart jag hade listat ut att kakao fanns under fliken 'frukost' på snabbköpet och havregryn på hyllan 'biologiskt' (?) samt uppfunnit ett provisoriskt decilitermått var det väl egentligen inga större problem.
Jag har, efter hårda ansträngningar och enträget letande, kommit över den superhemliga innehållsförteckningen på Tielles! (det stod på förpackningen) Dennis, läs och lär.
Ja, man FÅR tycka att det är en töntig, tramsig och orealistisk tonårsfilm, men jag tycker att det är fint. Ser ni inte hur kära de är i varandra, Edward och Bella, Robert och Kirsten, på riktigt liksom?
Den 16:e november har den fjärde filmen biopremiär and I'll be there!
Detta hade ni inte väntat er! Katja och jag (svär att även jag hade på mig klättersele och roliga skor) are ready to roll. Första träningen är avklarad, den 6:e november drar vi till bergen!
Vill jag testa på något nytt blir det samma procedur igen
Igår gick jag till den franska doktorn och blev friskförklarad. Inte mentalt då förstås, utan fysiskt. Efter att han mätt min puls och mitt blodtryck och sett mig göra 30 benböj i rad bestämde han sig för att jag var fysiskt kapabel till att både döma och spela ishockey. Tur tänkte jag, eftersom jag sysslat med de två aktiviteterna de senaste 11 åren.
Franskt certifikat som krävs för att kunna utföra någon form av organiserad idrott i Frankrike. Detta gäller enbart för att döma och/eller spela ishockey.
Efter mina 30 benböj på 45 sekunder hade jag en puls på 112bpm, en minut senare låg den på 72bpm. Detta jämfördes (i ett inte fullt så avancerat datorprogram) med min vilopuls på 52bpm för att utvärdera min explosiva och uthålliga kondition.
Min explosiva kondition var Très bien, sa doktorn. Det var det näst bästa man kunde få. Min uthålliga kondition var Moyen, sa han. Det var det näst sämsta man kunde få.
Efter att ha konstaterat detta föreslog han att jag, ’för ett vidare spektrum i min kondition’, skulle börja med uthållighetsträning tre gånger i veckan - som att springa, cykla eller simma minst en halvtimme i sträck. Ganska precis där tappade jag respekten för honom.
...Tielle. Som en liten fiskbulle, eller en fiskpaj. Pajdeg med fiskgegga och någon slags sås inuti. Smakar supergott och är nog dessutom rätt nyttigt! Finns detta påfund i Sverige ännu? Det BÖR finnas i Sverige när jag kommer hem!
Jag: Ja.. det borde jag väl kunna. Varför vill du att jag ska rita det?
Lison: Jag har läxa och jag vill ha bra betyg. Jag är sämst på att rita.
Jag: Är det här någonting du vanligtvis ber dina au pairer om?
Lison: Nej, för det mesta får Lucas rita åt mig! Men jag kan fortsätta städningen och rensa ut bland alla mina smycken samtidigt som du ritar den. Och du får välja musik på youtube.
Jag: Deal.
Att rita som en 12-åring. Jag tror stenhårt på att mitt koncept med blyerts och färgpennor kommer att vara både framgångsrikt och trovärdigt. Det ska bli riktigt spännande att se vad jag får som mitt första, franska betyg!
Temat var att visa att tid har passerat, och Lison ville att detta skulle gestaltas med en blomma.
Tänkte bara kolla läget. Eller uppdatera er om läget. Helst och väldigt gärna både och.
Min helg har bestått av bio med b-rudar, utrensning av grejer i Lison's rum (tjejen är ju nästan värre än Skalman), några timmar i poolen, gott vin och fantastisk mat. Vad har ni haft för er?
På bilden ser vi den black stone som tillredde söndagens lunch. Lamm, biff, anka och vildanka var köttet som stod på menyn tillsammans med basilikamarinerade tomater och olika såser!
En miljard stycken olika kartor kvarlämnade av 7 olika au pairer och han förväntar sig att jag ska förstå vilken han menar när han säger 'kartan som visar Toulouse'.
Nej, svaret på tävlingen kom visst inte igår, jag hade för fullt upp med att somna i soffan.
Det var visst en del som ville ha en ful liten fisk! Kul! (måste vara för att den är utländsk, och därmed lite exotisk liksom).
Rätt svar: Vid vägningen ca 2 veckor efter min ankomst visade vågen -5kg!
Detta är inte möjligt tänker ni. Det tänkte jag också. Det är säkert inte möjligt att tappa den vikten heller, men låt oss nu komma ihåg att frågan lydde 'hur många kilos skillnad visar vågen', inte hur många kilon som jag faktiskt gått upp eller ner. Överlägset närmast det rätta svaret var signaturen "Random" på -4kg, men eftersom han eller hon inte går att identifiera skickas fisken till Umeå och signaturen JB!
Imorgon kommer svaret på tävlingen! Glöm inte att skriva erat namn ifall ni vill gissa på ett svar, hur ska jag annars veta var jag ska skicka fisken liksom?
Jag får fan ont i huvudet av att gå på supermarkets här. En miljard produkter på hylla efter hylla i hundratals meter som jag mestadels inte har hört talas om eller har en chans att förstå vad det är. Hur ska jag liksom kunna veta om min jambon ska vara crue, cuite, séchée eller fumée?
Att fundera på: Om nu fransmännen är så jävla smarta, hur kommer det sig då att de inte uppfunnit micropopcorn? Alternativt placerar dem på en hylla där det är helt omöjligt att hitta dem?
Igår struntade jag i att jag ska föreställa någon form av bofast här och såg till att turista ordentligt!
Dagen började med att jag skulle hälsa på hos Katja som bor i en av grannbyarna ca två mil bort. Studerade vägbeskrivningen noggrannt innan avfärd och lade snyggt upp kartan på passargerarsätet. Hann köra fel två gånger, en gång mot enkelriktat.
Nåväl. Plockade till slut upp Lena som spenderat natten hos Katja och påbörjade färden in mot stan. Katja gav oss en noggrann vägbeskrivning innan vi åkte. Vi tappade bort oss totalt. Hamnade fel två gånger.
Väl inne i stan mötte vi upp Claudia och gick en guidad tur genom Toulouse där vi fick en - nu händer det - snabb genomgång av stadens muséer, kyrkor och andra sevärdheter! Språkskolan anordnar nästan varje dag valfria utflykter för sina elever, de flesta kostar 5-10 Euro men denna hade fördelen att vara gratis. Guiden var jätteduktig och det var faktiskt ganska kul.
Österrikiska Claudia och Lena från Tyskland
Avspegling av taket i en berömd kyrka som tjänade som Napoleons stall under sent 1700-tal
Väggmålning i samma kyrka, och titta noggrannt:
DET ÄR SÅ MYCKET DAN BROWN ÖVER DETTA ATT DET NÄSTAN ÄR SKRÄMMANDE!
Over and out från turisten. Mer bilder lär komma.
Saker som gör att jag knappast ser ut som en bofast Fransyska:
Jag knäpper bilder på allt, hela tiden.
Saker som gör att jag smälter in bra som bofast i Frankrike:
Jag har skaffat ett Metro-kort som ger mig obegränsade resor i stadens centrala- och kringliggande områden (det finns dessutom parkeringar vid metrostationerna utanför stan, helt gratis, och man slipper storstadstrafiken). Som den Amerikanske Walker uttryckte sig: 'A metro card is the way to success'. Jag börjar tro att han talar sanning.
Jag vet att jag inte är världens bästa bilförare. Idag var jag nära på att köra mot enkelriktat, att följa vägskyltning är något av ett gissel och ärligt talat vet jag oftast inte vilken hastighet som gäller.
MEN - innan årets slut kommer jag definitivt att vara drottningen av fickparkering!
Här ser vi alltså min lilla pärla Twingon, snyggt fickparkerad mellan två bilar!
Ni kanske tycker att jag varit lite dålig på att uppdatera i helgen. Det kanske jag har varit, ja.
För att tillfredsställa era hungrande sinnen följer här en snabbresumé från helgen.
Fredag
Knallade runt i Toulouse med en Skotsk tjej från språkskolan. Hon är jättetrevlig, i alla fall när man förstår vad hon säger.
Hämtade upp Lucas på tågstationen, tog tunnelbanan dit bilen stod parkerad och åkte hem. Drack drinkar med grannskapet.
Lördag
Besökte den Franska versionen av ett ENJO-party, som inte säljer städprylar utan istället ordnar en privat visning av smycken! Alla smycken var tillverkade för hand, unikt designade och kostade ca 350:- styck. Köpte ingenting men blev bjuden på en kopp kaffe och en fransk version av en kladdkaka. Vill hävda att Svensk kladdkaka smakar betydligt bättre.
Privat smyckesförsäljning
Ringar - rätt fina, men tyvärr lite för dyra för min Au Pair-lön
Till middagen var några grannar (Agnés och Francois) och två av Lucas kompisar (Eroin och Hugo, som också var med på springtävlingen förra söndagen) på besök. Till förrätt åt vi nyfångade räkor och boulots (typ havssniglar), och till huvudrätt hade alla tagit med sig mat hemifrån. Gurksoppa, tomattårta, pasta och slaktarkorv var några av rätterna på menyn och till det serverades traktens vita och rosé. Väldigt enkelt och ouppstyrt, men oh så gott.
Söndag
Barnen pluggade. Jag gick till slaktaren och köpte en helgrillad kyckling som vi åt till lunch. Kidnappade Lison från hennes läxor en stund för att plocka fikon.
Solade och badade i poolen i den 30-gradiga värmen.
Skjutsade hem Lucas, åt en fisk/skaldjurspaj till middag (riktigt gott!) och snackade på Skype. Somnade.
Ni läser det förra inlägget, och genast kommer idéerna upp i era huvuden. ’Det är säkert hon som är för dålig på att stryka’, tänker ni. ’Det är hon som är ung och lat och bortskämd som och helt saknar känsla för form och kvalité, samt föddes utan förmågan att stryka en skjorta bra’. Visst. Trodde ni ja.
Jag vill hävda att ni har fel.
Skjortan är svårstruken, och hjälpmedlet jag har till mitt förfogande håller definitivt inte dagens EU-standard. Jag tänker visa er en bild på strykjärnet för att bevisa att jag har rätt.
Ställningen är alltså LAGAD MED TAPE för att hålla ihop. Strykjärnet skulle kunna vara äldre än min mormor. Det är inte heller till någon större hjälp att ångfunktionen på strykjärnet är ur funktion.
Helt seriöst.
Titta på strykjärnet en gång till.
Nu vill jag att vi åter igen ber en bön liknande den i förra inlägget. Vänligen luta er tillbaka, ta ett djupt andetag, knäpp händerna och läs följande rader högt för er själva:
'Kära Gud, snälla se till så att Muriel köper ett nytt, fungerande, litet, händigt och användbart strykjärn OMGÅENDE, både för klädernas och Livs mentala hälsas skull. Och kära Gud, må skjortan från G-star Raw snarast möjligt leta sig ut i trädgården och fatta eld.
Kolla på denna diaboliska skapelse från mitt nya absoluta hatmärke G-star Raw.
Denna skjorta är helt omöjlig att stryka bra. Man får lägga ner minst 10 minuter bara på att stryka den dåligt. Men strykas ska den. Det är Lucas skjorta, och strykning av barnens kläder ingår i mitt jobb.
Hur kan ett så pass dyrt märke som G-star Raw inte använda vettigt tyg till sina skjortor? Det borde finnas lagstadgat att dyra kläder åtminstone ska vara lätta att stryka.
Okej alla, nu vill jag att vi ber vi en bön tillsammans. Vi ber för att
1, Muriel ska köpa ett nytt strykjärn snarast, och att
2, Lucas ska växa ur skjortan/förstöra den/sluta tycka om den/bränna upp den.
Amen.
Vem vågar gissa på att detta just nu är Lucas favoritskjorta?