Hej

Nya nivåer av lågt

Mellan dags rean.

Alla medlemmarna i 'Svenskar mot särskrivningar' dog just en mycket, mycket smärtsam död.

Relationsförändringar

Efter en lång tids funderande bestämde jag mig för att lägga upp förhållandestatusen "en couple" (i förhållande) på facebook.
Det verkar glädja många av mina facebookvänner. Flertalet gillar denna uppdateringen.
Vissa väljer till och med att skriva en liten kommentar i kommentarsfältet.

"Grattis".

Grattis?
Exakt vad är det ni egentligen gratulerar till?

"Grattis till uppdateringen på din facebook-profil!"
"Att meddela sin relationsstatus till 593 personer med ett enda knapptryck är bra gjort, grattis!"
"Tänk att till och med DU kunde skaffa dig en respektive - grattis!"

Det KAN ju även varit skrivet i en liten mer positiv anda, till exempel,
"Grattis till att du funnit kärleken"?

Nej hörrni - när vi tänker efter litegrann framstår nog faktiskt det alternativet som det minst troliga.

Människor. Att enbart säga "Grattis" kan ibland tolkas en smula förvirrande, nästan rent utav förolämpande.
Tänk på det.

Ordning och reda

Väl hemma i min barndoms stad passar jag på att städa upp lite av det som jag sparat på alldeles för länge. Igår rensade jag garderoben och fyllde upp en gigantisk säck med kläder, som intresserade senare kommer att kunna hitta på 'Kupans second hand' i Lycksele.

Några av föremålen ansågs dock besitta ett större värde än att
Dessa erbjöd sig min syster Anna att lägga upp på Tradera - mot att hon får 25% av vinsten.
Märkeskläder, dyra kläder, väskor och skor är föremålen som köar för att få läggas upp. Som en outsider till allt detta hittade vi ett (i vissa kretsar) ytterst värdefullt plagg att lägga upp - en Chelseatröja.

Kom igen nu. Låt inte nicke_tenniskiller köpa den fina Chelseatröjan från jubileumsåret 2000 för ett sådant skambud!

Ingenjörsfamiljen önskar God Jul

Efter en julhelg med massvis av motion, takskottning och grönsaker bestämde vi oss för att ta det lugnt en kväll och titta på en film.

Ingen bra film gick på TV.
DVD:n gick inte att koppla ihop med TV:n under förutsättnignen att man ville ha ljud till filmen.
DVD:n lyckades tillslut synkronisera med TV:n, men endast under villkoret att man samtidigt spelade in DVD-filmen på videobandet i den inbyggda VHS-spelaren. Detta fungerade i ungefär 4 minuter.
Datorn och TV:n kopplades ihop med en HDMI-kabel, men datorn vägrade spela upp filmen såvida vi inte valde att omkoda datorn. Datorns ägare vägrade.

Än så länge har vi inte lyckats se någon film, vi har däremot lyckats spela över ett gammalt videoband. Inga popcorn har förtärts och mamma har somnat i soffan.

God jul önskar Sveriges mest tekniska familj.

Till att bita sina döttrar i svansen

Morfar sa att Elins pojkvän såg ut som en lingontuva.
Mamma sa att min pojkvän inte älskar mig om han inte kommer och hälsar på i Lycksele.
Mysans pojkvän fick höra av familjen som helhet att han är alla tiders sämst i sällskapsspel - OCH att han var katastrofdålig i familjequizet.
Annas pojkvän klarade sig helt okej denna jul - men fan ska tydligen ta honom om han inte bygger en altan till sommaren.

Så finns det ändå de stunder, där de frågar oss varför vi inte har någon respektive?

Ja, familjen. Jag undrar, jag undrar...

Julfirandet hos Familjen Andersson


... börjar givetvis alltid med lite morgonmotion!

Holidays

Befinner mig fortfarande i semester-mode.
Skriver ett längre inlägg senare idag.

Kanske.

Förberedelser i Juletid

Dagen före julafton, människorna stressar med sina klappar och måsten runt om i Svea Rikes avlånga land.

Det stressas dock inte hemma hos familjen Andersson.

Vi går på morgonpromenader, tittar på julkalendern, löser familjequiz (med frågor som 'vilket årtal sändes följande julkalendrar?', 'vad heter karaktärerna i familjen Hedenhös?' och 'vilket år kom den första Bamsetidningen ut'?. My vann på 27/72 poäng. Jag fick 15. Mysans respektive skrapade ihop hela 1...), färgar ögonfransar, spelar spel och bakar pizza.

Vad har vi missat egentligen? Varför stressar inte vi som alla andra?

Svaret är enkelt. Vi har semester.

Jobba spela gå

Att bli väckt av ett samtal med ett jobberbjudande sitter ju förstås aldrig fel!

Killarna på Audio Alliance - samma företag som jag voicecastat för tidigare - drog sig till minnes att jag skulle befinna mig i stan över jul, så de drog en chansning och ringde upp. Givetvis tackar jag ja till lite extrapengar innan festligheterna, så vid klockan ett åker jag in till studion och läser in några rader till en radioreklam för ett teknikcollege. Inte helt fel!

Annars då? Jo, gårdagen var fantastiskt trevlig! Tyvärr hade min finske friidrottstränare flytt till sitt hemland inför jullovet, men jag fick träffa många andra gamla bekanta och påminna mig om varför jag trivts så bra i Umeå som jag gjorde. Människorna här är helt enkelt så lugna på något sätt, så trevliga. Så enkla.

Efter jobbet kommer en riktig prestigematch i ishockey att äga rum på Noliafältet. Liv Andersson & CO vs. Jacob Karmehag & CO. Enligt uppgifter spelade vi i rivaliserande lag som små och slogs gärna lite då och då.
Nu är det dags att göra upp en gång för alla.
Kommer vara svårt att gå imorgon.

För Jacob alltså.

Första semesterdagen i korthet


Kaffe och Franska macarones med coach H


Återseende av världens bästa Adam och Johnny


Nostalgitripp till Draggen, även ett IKSU-besök (i ställets troligtvis tightaste kläder - dock ska du ha tack för att du verkligen trodde på mig plus X-small Louise) och en lunchdejt med samma rödtott


Tjejfika på Waynes med långt, tillhörande tjejsnack, stundtals stöttat av Dennis och Jacob

Jag överlevde!

Jullov, du är väntat!
Resan gick fint trots strejker i de franska säkerhetskontrollerna, på vissa ställen var det för lite personal, på vissa ställen ingen personal alls, på vissa ställen demonstranter som skrek och slog på trummor och hindrade de resande från att komma fram till kontrollen. Själv hade jag en ruskig tur och fastnade ingenstans, tvärt om, jag hittade en helt obemannad säkerhetskontroll på Charles de Gaulle och knallade igenom.

Denna morgon befinner jag mig i Täfteå, men jag ska snart hoppa på bussen in till Umeå stad för att träffa gamla nära och kära. IKSU-träning med Louise, fika med b-rudarna och så ett spontanbesök på ett ställe där jag tror att de kommer bli glada att se mig!
Nog om detta, dags att kila. Trevlig dag! 


Aldrig har det gått så fort genom säkerhetskontrollen som den gången den var obemannad...


Firade in semestern med Air France skinkbaguette och en flaska vitt på flygningen mellan Paris och Stockholm

På resan

Idag är jag på resande fot, därför har jag i förväg laddat upp ett klipp där jag spelar och skrålar vid familjens piano samtidigt som Lison lekte med digitalkameran.
Felspelningarna och de falska noterna är helt autentiska, det är ingenting vi redigerat dit i efterhand.

Trevlig måndag, vi ses snart!

Varför ens försöka att vara snygga?

Dagen spenderades i köpcentret i Blagnac tillsammans med Lison och hennes två vänner Alixe och Cesanne. På kvällen åkte jag till flygplatsen för att hämta upp Philippe, vars plan var jätteförsenat, och efter det åkte vi hem och kokade pasta. Philippe har (för den oinvigde) spenderat december månad i Kazakstan för att göra jag vet inte vad. Troligen har han flygit flygplan.
Nu ska jag sova, min sista natt i Frankrike för detta året hihihihihihihihihi.

Barnen vid granen



Om mindre än 24 timmar beäknas jag ha landat i Umeå, wiho!

Hockeykväll


Åkte och tittade på lite hockey igårkväll. Jag var ensam med Lison större delen av dagen och hade därför tagit matchledigt, men när tiden räckte till tog jag mig en sväng till ishallen på kvällen för att stötta kollegorna.

Att vara ishockeydomare i Frankrike tycker jag ändå en rätt soft hobby. Lagen ger mig almanackor, tränarna reserverar fribiljetter och spelare skriver mail där de erbjuder sig att visa mig runt i diverse städer eller ta med mig på krogen.


Antingen så är alla hockeymänniskor här nere verkligen hur trevliga som helst, eller också så är det bara dumma. Jag menar, hur mycket vinner man på att försöka muta en linjedomare, egentligen?

Dag 16 – Det här är jag beroende utav

Jag lever efter devisen att man klarar sig bäst utan beroenden.

A1 went B1!

"Idag, kära vänner, fick jag på print att jag inte längre är en nybörjare av det franska språket utan numera kan titulera mig 'självständig språkanvändare'. Det blir ett nytt år, en ny kurs, nya förutsättningar - känns fantastiskt!"

Dessa rader publicerades just på facebook. Ja, jag klarade provet!
Inga mer 'hejvadheterdu'-övningar för min del, till våren väntar komplex grammatik och ett hårt jobb för att utöka ordförrådet.

Jag längtar.

'Är det du', 'du var vacker' och 'du har verkligen förändrats' är inte orden man vill höra - i alla fall inte i samma mening

Jag visade Lison lite bilder från förra gången jag var i Frankrike, 14 år gammal. Smått förvånad gapade hon, pekade på och nästan skrek till när hon såg bilderna på den unga Liv.

Lison: "C'est toi?! Tu été trop jolie! Tu as vraiment changé!"

Jag vet inte exakt vad hon ville ha sagt med det. Jag är inte säker på att jag vill ta reda på det heller...

Bild från tiden man var snygg

Cours de noël

Att man inte har kameran med sig när man behöver den.

Kvällen spenderades i vanlig ordning i Montauban medan Lison hade sin simträning. Pga vissa magproblem (troligen för mycket ost och för lite kanel) råder träningsvila för min del, så jag kilade över den lilla bron till stadens centrum för att titta i butikerna och dricka en kopp te.

På vägen tillbaka upptäckte jag att bron var avstängd. Poliser stoppade biltrafiken och jag fann en skylt där det stod skrivet "Cours de Noël", julloppet. Bron var dock min enda väg tillbaka, jag hade varken tid eller lust att hitta en omväg.
Så whatever, tänkte jag. Här finns det ju gott om plats.
Jag kröp under avstängningen och knatade på.

Ugefär vid mitten på bron höde jag att löparna var på väg. Några enstaka människor sprang förbi mig. Lugnt. Efter ett 20-tal sekunder vände jag mig dock om, och såg MASSVIS med människor komma springandes mot mig, iförda... tomtedräkter?
Då var det inte lugnt längre. De sprang snabbt. Bron var inte stor nog för oss alla.

Så vad gör jag? Jag springer, såklart. Jag skulle gärna vilja se ett foto av detta (eller?) - civilklädd au pair med 200 tomtar i hasorna, möjligen ännu fler.
Ung flicka jagad av löpartomtar.
Vi fortsatte helt enkelt så tills jag hunnit av bron och två banvakter släppte ut mig, anfådd och lagom förvirrad. "Cours de noël", sa de och log.

Dagens lärdom: Gå inte över avstängda franska broar i juletider.

Bild från bron, tagen vid ett tidigare tillfälle

Dag 15 – Mina drömmar

Inatt drömde jag att jag dog. Så läskigt. Så verkligt.
Jag svär, jag tror inte känslan hade varit annorlunda om jag så ramlat ner för den 25 meter höga trappavsatsen i verkligheten. Det pirrade i magen. Det gick så fort. Det enda jag hann tänka var typ 'Jag dör, det var onödigt att ramla' och 'jag ska rulla när jag slår i marken' (har hört att man visst skadar sig mindre om man gör det). Sen trycktes kroppen ihop och jag dog. Det där med att man ser livet i revy är nog bara trams, man hinner inte, man bara dör.

Jag är faktiskt på riktigt rädd för att jag ska dö innan jag hinner komma hem till jul, att planet ska störta eller att jag ska krocka med bilen eller nåt. Det vore så typiskt, när jag längtat så länge efter att få komma hem och träffa min familj!

Min största dröm just nu är alltså att jag ska överleva hela vägen hem till Lycksele för att få fira jul. Så liten dröm, än dock så stor.

Möglig ost och dåliga baguetter

När jag googlar 'bra mat för magen' får jag fram resultatet:

Kanel. Verkar kramplösande och lugnande.

Överväger att inleda en diet bestående av enbart kanel i ett par dagar.
Kanel är ju ändå gott och så liksom.

Creed

'Cause there's a hunger, a longing to escape
From the life I live when I'm awake
So let's go there
Let's make our escape
Come on, let's go there
Let's ask can we stay?

Plötsligt händer det

Jag fick ragg.

Dag 14 – En sak jag ska göra innan jag blir 30

Hitta en universitetslinje som verkar vettig och karaktärsbildande och börja studera vid den linjen, punkt.

Dag 13 – Det här stör mig

  1. SÄÄÄÄRSKRIIIVNINGAAAAR
  2. Folk som inte använder blinkers
  3. Grova stavfel och dålig svenska rent allmänt
  4. Stora hundar som dreglar på mina kläder
  5. Barn som hoppar i metalltrappan under Lisons simträningar så att hela läktaren skakar när man försöker plugga franska
Allt jag kommer på för tillfället och nu ska jag sova, hej

Allt finns i Frankrike

Ni som sa att lussebullar inte finns i Frankrike, VAD SÄGER NI NU DÅ?!

A2 goes B1?

En timma och 28 minuter kvar till mitt franskatest, failar jag på det ger jag upp det här med språkinlärning och slutar jag att ta kurser.

Inget skämt.

Betalar jag 4000:- för 12 veckor får de banne mig hitta på ett sätt att lära mig nog mycket för att passera steget 'Avancerad nybörjare' (en kurs som hålls tillsammans med de absoluta nybörjarna, vilket jag är mycket kritisk mot då det tillför oss i grupp A2 lika med noll).

Det är redan konstaterat att det aldrig kommer att uppstå någon romans mellan mig och fransk grammatik, men nog jävlar ska jag försöka. Det kan gå!

Håll tummarna!

Dag 12 – Mina ambitioner

Att bli lycklig.

Gärna välutbildad och framgångsrik i allt jag tar mig för.
Gärna en stor villa vid havet.
Gärna 12 miljoner på banken.

Men framförallt vill jag fortsätta att vara lycklig.

Dag 11 – Detta ångrar jag

Mitt livsmotto går lite i andan "Ångra ingenting du gjort, ångra istället det du inte gjort", men på det stora hela försöker jag att inte ångra någonting alls. Om man bara går runt och ångrar saker som redan passerat, hur ska man då kunna lägga energi på att ordna upp en bättre framtid?

Livet som slottsfru

Okej.
Festen igår var i ett slott.
Inget skämt.
Min kollega Guillaumes föräldrar bor alltså i ett slott.
Brorsan lånade stället och styrde fest.
Rätt skönt.


Slottet, som var 5 våningar högt och hade fler rum än någon kunde räkna till, byggdes av en avlägsen släkting till Guillaume som var en framgångsrik advokat under Napoleons tid. Möblemanget står kvar i originalskick sedan huset byggdes. Antikrundan hade sprängts av överbelastning. Det är allt jag säger.


Festen då? Temat var 'Glow in the dark', så UV-lampa, kroppsfärg och snygga kostymer hade styrts upp. De flesta bilder ser ut ungefär som den nedan. Alla var i alla fall jättetrevliga sedan de förstått att jag snackade någorlunda bra franska, så vi pratade, dansade, drog ordvitsar (som jag inte fattade någonting av), tittade på fyrverkerier och käkade ost till klockan 6 på morgonen, innan vi drog oss tillbaka till någon av slottets kammare. Helt okej kväll!

Preparty

Jo förresten, sa jag att jag var inbjuden till min domarkollegas brors 30-årskalas ikväll?
Vi åker dit direkt efter dagens match och sedan stannar jag där över natten.

Har egentligen ingen aning om vilken åldersgrupp som kommer vara där, om jag känner någon annan än min domarkollega (troligen inte) eller om någon pratar någonting annat än snabb, sluddrig, halvonykter franska.
Har inte heller någon aning om vad man faktiskt gör på ett franskt partaj? Kanske är det bara helskumma lekar med vin, baguetter och mustacher som jag inte fattar någonting alls av?

Inte heller har jag köpt någon present.
Detta kan gå lite hur som helst.

Tycker ändå att den här är rätt skön

Dag 10 – Det här saknar jag

Really?
  1. Dennis
  2. Mamma & Pappa (OCH mina syskon!)
  3. Alla mina (låtsas)kompisar (om jag nu har vänner på riktigt eller bara luras är det ingen som vet)
  4. Svenska lussekatter
  5. Falukorv
  6. Möjligheten att kunna uttrycka sig snabbt och korrekt
  7. En affär där man hittar vad man söker
  8. Strykfria skjortor
  9. Fil
  10. Ost som man får hyvla själv
  11. Fåret Shaun på TV
Osv osv.

Dag 9 – I min väska

En kvinnas handväska, detta heliga gömställe, ska inehållet verkligen avslöjas?
Okej då.
På ungefär 4 kvadratdecimeter har jag stoppat in:
  • 1 paket pappersnäsdukar
  • 1 bläckpenna, 1 blyertspenna och 2 överstrykningspennor
  • 1 Plånbok (med fett mycket pengar)
  • 1 plektrum
  • 3 hårnålar
  • 1 slangbella
  • 1 godis
  • 1 läppcerat
  • Smink - väldigt lite, är ju snygg som jag är ändå
  • 1 parfymflaska
  • 1 lösmustasch
  • 5 st alvedon
  • 1 tuggummipaket
  • 2 st tågtidtabeller
  • 1 metrokort
  • 1 studiekort
  • 1 digitalkamera
  • 1 träpinne
  • Nycklar - till bilen, huset, den elektriska grinden och gud vet vad
  • Papper på bilen
  • Agenda
Tanken som spontant slår mig efter detta är; hur klarar sig killar egentligen utan handväska?

Vilken Fredagkväll

Tjenare människorna.
Ikväll sitter jag med Lucas och farfar och tittar på rugby på TV:n.
Tanken var att vi skulle på bio eller restaurang eller liknande, men det visade sig att Stade Toulousain hade match och att farfar ville stanna en stund för att vara social.

Men vem är väl jag att vara ledsen över det? Vem behöver utgång och socialt umgänge när man kan sitta hemma i soffan och äta fläskpannkaka liksom?
Dessutom har jag en del plugg att sysselsätta sig med, min franskalärare berättade idag att jag ska få göra ett test för att eventuellt få avancera till en högre nivå.
Om jag klarar det det vill säga.
Ett en timmes långt skriftligt test.
Som sagt. Jag behöver plugga.

Dag 8 – Min bästa vän

Det här är svårt, mycket svårt. Jag har många bra vänner (brukar jag intala mig själv och min låsatskompis) och det är ju faktiskt rätt elakt mot den ena att påstå att den andra skulle vara bättre på något sätt. Alla är lika mycket värda. Därför väljer jag helt enkelt att presentera 'En Riktigt Bra Vän'.


Till höger på bilden ser ni Christian. Jag är den som ler överdrivet stort till vänster, Christian är alltså då den andra personen som ler lite stelt och nog helst skulle velat befinna sig någon helt annan stans i detta fotoögonblick. Christian hatar att vara med på kort, och jag gillar att få honom att ställa upp på dem. Därav skillnaden i våra humör skulle jag tro.


Vem är då Christian?

Christian är personen som alltid får mer fisk än mig, som alltid vinner i armbrytning, som alltid är snäppet starkare och som alltid klår mig i TV-spel. Christian är personen som retar gallfeber på mig och som jag slåss med allra mest.

Christian är också den personen som lärt mig hålla en bössa på rätt sätt, hur man kör moped på sliriga skogsvägar, hur man åker vattenskidor, hur man sladdar med en bakhjulsdriven Volvo och hur man sprutar tändvätska på öppen eld.

Christian är norrlänningen personifierad. Christian är personen som är bra på allt jag är dålig på.


Han är också, trots sin maccho attityd och sitt hårda yttre (se bilden ovan) en riktig hejare på att dansa! I timmar har jag snurrat runt på byagården i hans hemtrakter med drömmen om att en vacker dag bli lika bra som honom, endast för att inse att han ständigt håller sig snäppet ovanför. Han har ju dock några EM-silver och SM-guld som tyder på att han ska vara bättre än mig, så jag antar att det är okej.

Han råkar också vara minst lika envis som mig själv, så när jag väl vill jag vinna mot honom i någonting ger han sig fan på att han ska klå mig. Sedan gör han det oftast också.

Idag ses vi inte så ofta, jag och Christian. Han bor kvar i Lycksele och jobbar som snickare medan jag rest iväg för att upptäcka världen. Trots det är det alltid precis som om jag aldrig lämnat stan när vi väl ses, vi åker ut i båten, Christian drar upp fisk och jag kastar bort drag. Vissa saker verkar aldrig förändras, och jag tror att det är därför jag uppskattar honom så mycket. Christian, du är En Riktigt Bra Vän!

(Jag vet att du kommer att hata mig pga alla bilderna jag lagt upp, men jag är inte orolig. Det är fortfarande drygt en vecka tills jag kommer hem och jag springer snabbt.)

Dag 7 – Presentera mig själv: En nytagen bild & 10 faktapunkter

  • Idag är jag 19 år, 10 månader, 1 vecka och 4 dagar gammal
  • Jag har tre systrar och en bror som tillsammans är 116 år gamla
  • Jag har varit bofast på 5 olika ställen - huset i Lycksele, 3 olika lägenheter i Umeå och villan i Toulouse
  • Jag löser Melodikrysset varje lördagmorgon
  • Min favoritlåt är 'Oh helga natt'. Den spelas och skrålas det fördelaktigt till året runt.
  • Läser just nu Harry Potter på franska och Edward Finnigans Upprättelse på svenska
  • Skulle gärna vilja lära mig spela munspel
  • Handlar från och till kläder på killavdelningen
  • Tittar väldigt sällan på TV
  • Anser att regelbunden fysiskt aktivitet är en livsnödvändighet
Bild tagen på Toulouse julmarknad 2011-12-05

ÅRETS JULKALENDER

Jag ställde frågan för några veckor sedan, 'Är det någonting ni undrar över?' Ingen undrade över någonting. Alla vet visst allt om mig och hur jag det går och hur allting fungerar i Frankrike. Eller så vill ni helt enkelt inte veta. Fine, tänkte jag. Då behöver jag inte skriva så mycket och så ofta.

Sen uppstod problemet att jag inte visste vad jag skulle skriva om alls längre.

Men fine. Trots att inte ni har några frågor, så tänker jag ställa mig själv mina egna frågor. JAG vill veta!
Här kommer... årets julkalender! Eftersom jag är lite väl sent ute hoppar jag helt enkelt över lucka 1-6. Det får man göra om man känner för det.

Snart får ni veta allt som ni aldrig velat ha svar på, och lite till, som inte har med någonting vettigt att göra.

ÅRETS JULKALENDER!

Helgmys på bild

Katja är lite bekymrad. Istället för att tappa 5 kilo i början av Frankrikevistelsen (som undertecknad fortfarande tycker är ett mindre mirakel) har hon gått upp 5 kilo. Detta gör henne smått oroad, så i mitt försök att hjälpa henne erbjöd jag mig att skriva henne ett träningsprogram.

Förslaget mottogs med öppna armar, och detta är vad jag möttes av när jag åkte hem till henne i lördagskväll för att presentera övningarna:


"Jamen, jag ska ju börja mitt nya liv nu!" sa Katja, och så slog vi oss ner med grönsaker, dipp och filmklassikern Notting Hill. Perfekt lördagsmys skulle jag vilja säga!

Oförstånd i det nya riket

Jag trodde att vi åt kycklig i tomatsås. Jag tyckte det var jättegott, men undrade lite över varför det var så många ben i kyckligen.
Jag hittade locket till förpackningen. 'Lapin' stod det på den.
Men så här i efterhand var ju kanin också en trevlig maträtt.

Dagens vett och etikett

Som bortbjuden middagsgäst i Frankrike är det god sed att ta med sig en gåva till värden eller värdinnan.

Enligt min värdmamma har man tre tänkbara föremål att ta med sig: Vin, blommor eller choklad.

Dessa tre gåvor, lika heliga som guld, rökelse och myrra en gång i tiden, finns att köpa i vart och vartannat gatuhörn i de franska städerna så gott som dygnet runt. Det går att hitta på snabbköpet, men snabbköp är fult och näst intill en svordom i det sydliga gourmetlandet. Leta efter orden 'Epicerie', 'Chocolaterie', 'Vinotheque' och 'Fleuriste' så är du på rätt väg!

Tilläggas bör att om man känner värden/värdinnan väldig väl och ofta har middagar tillsammans så går det nästan alltid lika bra att ta med sig en paj, sallad, dessert eller liknande, detta bestäms enligt överenskommelse innan middagen äger rum!

Lena demonstrerar hur ledsen man blir när man besöker ett chocolaterie utan att egentligen handla någonting alls...

Chèvre

Den franska getosten cabécou härstammar från de södra delarna av landet och är vanligtvis mild, riktigt god och serveras stundtals efter middagarna tillsammans med bröd och ett glas rött. Just denna fredag fick vi dock äta osten på ett mer traditionellt vis, det vill säga lagrad i stark alkohol med peppar och salt samt inlindad i lönnlöv. Detta tillredningssätt användes tidigare som ett sätt att lagra osten under vintermånaderna.

Jag vet inte vad mer jag kan säga om smaken än att jag inte kommer att glömma den på väldigt, väldigt länge.

Osten läggs in och lagras sedan två-tre månader, den har då tagit färg av bladet och sugit åt sig ordentligt av alkoholen. För att inte alkoholen helt ska ta över smakupplevelsen ska dock lövpaketet lyftas upp ur laget minst två dagar innan den serveras. Först vid serveringen öppnar man lövpaketet för att avnjuta dess innanmäte.

När pappa humla träffar mamma humla

Språkkursen jag deltar i varje tisdag 13.45-15.45 är så att säga lite av en specialkurs för dagdrivande Au Pairer där vi som mest skvallrar om barnen och äter frukt. Idag fick vi i alla fall lära oss hur man på franska förklarar för de små om blommor och bin.

Mycket, mycket intressant. Mycket användbart för mina två skötebarn, 13 och 17 år, tänkte jag.

Stolt och nöjd över mina nya kunskaper åkte jag därför hem och berättade för Lison att hon föddes ur en ros och för Lucas att han är född ur ett kålhuvud.