I onsdags fick jag en liten finne på näsan. Nu var det inte min tränare som hade satt sig på näsan, han är förvisso Finsk, men jag har svårt att klassa honom som liten i jämförelse till min näsa.
För att förtydliga det hela var det en acne som växt fram.

Fula ord vad ont den gjorde.

För att få slut på plågan klämde jag lite, lite, lite (ganska mycket) på den. Den sprack inte. På kvällen sprack den av sig själv. Bra, tänkte jag.

Den gjorde dock fortfarande väldigt ont.

Under helgen växte det lilla såret sig stort, och såg inte bara större utan även väldigt otrevligt ut. Min syster - som givetvis alltid anstränger sig sitt yttersta för att få mig att framstå i god dager - deklarerade att jag fått herpes. På näsan.
Jag tycker herpes låter som en väldigt otrevlig sjukdom, har inte haft några som helst planer på att skaffa mig något sådant. Men fine, tänkte jag. Antingen näsherpes eller mögel. Smörjde med lite babysalva och levde vidare.

Igår morse hälsade jag på hos min mamma på jobbet där hennes kompis överläkaren konstaterade att såret - som nu täckte hela den vänstra sidan av min näsa - inte alls var näsherpes utan en svinkoppa. Detta innebär antibiotika för den tredje gången under mindre än tre månaders tid.

Jag är så lycklig.