Jag tolkar det som en re-friendrequest på facebook

Okej, så en god vän (tror jag?) skrev följande till mig på facebook:

Haha jag måste säga.. Jag såg ett gammalt avsnitt från bb
Tror det var del tre.. Iallafall har du hörttalas om Hanna widerstedt? Stundtals på något vänster så tänkte jag lite på dig! Jag vet inte, det kan ha varit att ni har ett liknande kroppsspråk eller ja. Lite småkul iallafall puss och kram

Hade väl egentligen aldrig hört talas om denna Hanna, men tydligen har hon blivit rikskändis hemma i Sverige och går varm i TV-apparaterna dygnet runt hos alla Big Brother-fans. Men att jag skulle vara lik henne?

Kollade in ett klipp på youtube.

Klippet ser ni nedan.

Vad är det egentligen min vän försöker säga?

Ja, om helgen förresten

Visst drog vi till Albi!
Det var en riktigt cool stad, tittade på en bro som var nästan 1000 år gammal och fortfarande i bruk (?) samt en katedral som gav mig kalla kårar.

Vi träffade dessutom en tysk snubbe som var riktigt rolig, så vi hängde med honom resten av dagen.

På kvällen tittade vi på hockey, sedan gick jag ut med domarna och åt en liten tallrik med musslor.

Sammanfattat var det en rätt bra lördag.

"Liten" musseltallrik


Gammal bro


Läskig katedral (på insidan)

Att gå på "ICA" är alltid ett äventyr

Okej. Så jag var och handlade för familjens räkning här om dagen. Jag skulle bland annat köpa toapapper, hushållspapper och näsdukar.

Toapapperet hittade jag vid tvättmedlet.
Hushållspapperet hittade jag vid nylonstrumporna.
Näsdukarna fanns mellan schampoflaskorna och sanitetsbindorna.

De tre saker som jag skulle kategorisera som "papper för vardagligt hushållsbruk" fanns alltså utspridda på tre olika ställen i butiken.
Jag menar, vad är egentligen logiken i detta?

Liv och Claudia, mot nya äventyr!

Imorgon åker vi till Albi.
Eller till Carcasonne.
Spelar egentligen inte så stor roll liksom, vi är lediga och vi har en bil.
Vi ser vad som händer.

Update: Salladen

Jag smakade på salladen.
Den smakade inte lika illa som den luktade.
Man skulle kanske kunna säga att jag åt en portion.
Eller två.
Jag var ju trots allt hungrig.

...du kan vara en tonfisk.

Alltså salladen luktade verkligen så illa att pappan kom in i köket för att tända rökelser.
Han bad mig att räcka honom tändstickorna, men täckt med tonfiskspad som jag var, tyckte jag att det var en dålig idé. Visste dock inte riktigt hur man formulerar meningen "jag är täckt med tonfiskspad", så jag sa:

"Jag är en tonfisk".

Han gav mig en underlig blick.

"Du är en tonfisk?" frågade pappan skeptiskt.

Jag täkte efter en stund.

"Ja, typ" svarade jag.

Han flinade.

"När man säger att en kvinna är en tonfisk i Frankrike menar man att hon är en ful gammal hagga. Det är sällan någon som kallar sig själv en tonfisk. Du bör nog inte säga att du är en tonfisk."

Sedan hämtade han själv tändstickorna, tände rökelsen och gick leende därifrån.

Att vara uppväxt med ett tredjespråk måste vara enkelt, så fruktansvärt, fruktansvärt enkelt. Ni som är det bör ägna två minuter om dagen till att bara njuta och skratta gott åt alla dumma tonfiskar där ute.

På förhand skulle vi kunna kalla detta "världens äckligaste sallad"

Okej, så jag lagade en lunchsallad idag, helt på uppgift av mamman i familjen. Hon hade bestämt alla ingredienser och min uppgift var att röra ihop dem.

Franska mammans lunchsallad, recept:
1 konservburk tonfisk
1 konservburk majs
1 konservburk sojabönor
3 rödbetor
3 ägg
2 äpplen
4 tomater

Rör om och ät.

I receptform ser det inte lika illa ut som i verkligheten, för ja, det såg vidrigt ut. Och det stank.
Funderar redan på vilken sjukdom jag ska hitta på att jag är infekterad av vid lunchtid.

Gnarrgh

Strykningen tog fyra.och.en.halv.timme.
Nu får jag inte gå ut och träna, det är för mörkt.

Det är stunder som dessa som jag inte älskar mitt liv.

Montauban

Ni kanske tycker att jag har varit dålig på att blogga de senaste dagarna. Jag har varit upptagen. Jag har jobbat. Ja, jag gör faktiskt det ibland.

Stor del av mina senaste dagar har tillbringats i grannstaden Montauban där Lison har sina simträningar. Nu, under loven, har hon tre timmars intensivträning per dag. Räknar man med duschtider, mellanmål och körsträckor så tar det ca 5 timmar per dag. Föräldrarna har dessutom haft flygningar och städerskan har semester, så ja, matlagning och annat hushåll har också tagit upp en del tid. Sedan passade jag på att gå ut i måndags när det väl fanns en lucka.

Min vän Claudia har semester. Hon tyckte att Montauban lät som ett spännande ställe, så hon hängde med mig dit och turistade. Fett kul dag!

Idag har jag städat barnens rum, sedan finns det ungefär ett ton tvätt som väntar på att strykas. Under tiden jag roar mig vid strykbrädan får ni njuta av lite bilder från den tidiga vårens Montauban. Kan bara inte förstå att det finns så mycket konst och kultur i vart enda hörn av hela Frankrike!

Urguld

Var bara tvungen att få visa upp denna ascoola klocka som jag hittade i ett skyltfönster i Bayonne under min senste hockeyresa dit. Fullkomligt älskar att man får se hela urverket snurra på därinne! Tyvärr lite dyr för min inte allt för feta au pair-lön, annars hade nog denna fransktillverkade pärla snurrat i Sverige i sommar.

Working at the car wash

Jag minns vilka problem jag hade med den här biltvättsinstruktionen i början. Även om bilderna hjälper så är det alltid en osäkerhet att inte kunna läsa den tillhörande texten, att exakt förstå hur mycket som kan gå fel.

Idag läser jag problemfritt var enda punkt på denna skylt.
Det är de små stegen som detta som gör mig så glad.
De får mig att inse att jag faktiskt går framåt.

Alperna i bildformat

Och till sist... MAT! Om ni åker till Alperna, beställ en tartiflette. Typ hälften grädde, hälften ost, några bitar skinka och en potatis. Kan inte misslyckas.

After ski - bakfyllan

Nä, bilderna kom inte igår.
Tydligen har min kamera spelat mig ett "roligt" spratt, och själv ställt om sig och börjat ta bilder i VGA-kvalitét.
BILDERNA SUGER!

Jaja. Kvalité som kvalité. Var väl ändå typ bara första och sista gången i mitt simpla liv som jag någonsin kommer att åka till Alperna och bo i en lägenhet för 2000 Euro/veckan.

Laddar upp bilderna senare.
Ha inte så höga förväntningar.

Alperna - After Ski

Alperna var - kort och gott - helt amazing.
De utlovar skidåkning i världsklass. De bjöd på skidåkning i världsklass.

Jag har helt klart förbättrat mina alpina kvalitéer. Inte för att skryta eller så, men jag var faktiskt rätt haj på de svarta pisterna i slutet av veckan. För svarta pister har det blivit många av. Av alla La Plagnes 130 nedfarter kan jag ge mig sjutton på att jag åkt nästan alla av de som målats i pistkartans mörkaste kulörer. Och tja, jag överlevde ju. Jag säger inte att jag var bra - men jag var banne mig inte sämst.

Familjen har haft mängder med Au Pairer. Det är inte lätt att stå ut i mängden, det vill jag lova. De har aldrig påstått att jag är den smartaste, snällaste, punktligaste, mest välutbildade eller ordningssammaste Au Pairen. Men, så kom då dagen då Lucas av en slump berättade att jag var den överlägset bästa Au Pairen hittills på att åka skidor. Det må kanske inte vara det första en Au Pair vill höra för att känna sig lyckad, men jag har bara en sak att säga: WIN!

Nå, nog om mina självkänslebooster, och tillbaka till Alperna. Förutom skidåkningen finns det även ypperliga tillfällen till att träna upp sin gourmetmage bland de franska fjälltopparna. Fin champagne, kryddat varmt vin, choklad med chantilly (har jag berättat för er om chantilly? Om inte måste detta ske!) och kulinariska läckerheter med mer ost än vad välutbildade dietister någonsin sett i sina läskigaste mardrömmar. Apéritif, huvudrätt och efterrätt. Restauranger med uteserveringar i pisterna. Barer med skinfällar framför öppna spiser. Middagar i vårat 4-stjärniga lägenhetshotell.

Jo, jag har haft det bra.
Imorgon kommer bilder. Ni kommer inte att bli besvikna.

ALPERNA

Vem försöker jag lura egentligen?
Jag är ju jätteglad idag. Gissa varför?
JAG SKA TILL ALPERNA IMORGON!

Glad tjej i ascool, antik skidjacka som jag fått låna av mina två franska adoptivpäron

425 km pistad slalombacke - 10 gröna, 70 blå, 34 röda och 16 svarta - alltså totalt 130 stycken nedfarter!

Nu ska jag ut och dansa natten lång, vi ses och hörs!

Fem månader, inte mer.

Alltså pappan måste ju lida av någon form av tvångstankar.

Efter uttryck som "du måste stänga dörrarna i en viss ordning", "du måste skära jättetunna skivor av korven" (men det är väl ändå jag som ska äta korven?!) och nu senast idag, då han kom in och granskade min städning, "du måste slå av elementen och öppna fönstrena när du dammsugar".

Alltså, va?

Nejmen visst. Jag är förkyld, jag blev förmodligen smittad av din dotter nu när jag sprungit efter henne och plockat snytpapper i en veckas tid. Det är minusgrader ute. Du tycker det känns som en vettig idé att stänga av elementen och öppna fönstrena, för att dammsuga lite? Exakt VARFÖR är det en bra idé? Varför kan jag bara inte vädra rummet när jag är klar med dammsugningen? Vem öppnar egentligen fönstren när de dammsugar? ALDRIG DU I ALLA FALL, DU HAR VÄL ALDRIG NÅGONSIN DAMMSUGAT!

Det var ungefär vad jag ville säga. Istället svarade jag följande:

"Okej".

Min outtagna ilska får mig även att tänka på den gången som jag glömde stänga av en fläkt, åkte iväg och handlade, när sedan pappan kom hem och hittade fläkten påslagen och gick helt bananas. "Du måste ju vara noggrann med sådant här, tänk efter! Det här kostar mig MASSVIS med pengar att ha fläktar som står och rullar!"

Öh, nej, jag tror inte att den där fläkten kostade dig MASSVIS med pengar. Dessutom har du verkligen MASSVIS med pengar, så jag tror att du kan bry dig om vettigare saker än att jag glömde en fläkt påslagen en gång. Okej? Överens?

Nej. Du är nog inte överens om det.

Som en duktig Au Pair ska man bara hålla käften och göra som man blir tillsagd.
Jag känner på mig att, om tvångstankarna fortsätter, kommer jag inte att vara en speciellt duktig Au Pair speciellt länge till.

Sprakcafé

Hej!

Sitter vid datorn hemma hos Lena. Ikväll ska vi ga pa sprakcafé är tanken!
Vad man gör där är helt enkelt att man diskuterar saker med främlingar pa franska.
Och fikar.
Tror vi.
Vi har egentligen ingen aning.
Det kan vara sa att det bara är till för dem som vill träna upp sin engelska.
Men vi vet som sagt inte.
Vi vagar för att vinna!

P.S. Hur coolt är det inte att tyska datorer har bade Ä och Ö pa sitt tangentbord?!?!?
Säker inte jättecoolt, jag menar, jag antar att de använder de knapparna. Men ända.
Lite coolt.

Förresten, när är det dags att äta semlor egentligen?

Shopping utan shopping


Kom igen, jag menar, hur många gånger har du fått nollan på H&M?

Uppföljning

Hittade honom. Var någonting om Oskar och potatismos tror jag. Efterlysningen avblåst.

Med lampa och lykta

Har en pojkvän på rymmen, nån som sett han?
Skicka i så fall in honom på Skype!

Snön ligger kvar

Snökaoset skapar verkligen kris här i familjen.

Philippes flyg till Paris, där han skulle hålla kurs, ställdes in. Sedan körde han bilen i diket och fick lämna den på verkstaden.

Muriels flyg, där hon skulle agera pilot, ställdes också in. Hon begav sig hemåt, upptäckte dock att den ena snökedjan hade halkat av och fastnat på bilens framaxeln, förde tydligen ett väldans oljud. Bilen är nu obrukbar.

Lison blev hemskickad från skolan idag, det var bara 2 lärare och 25 elever där. På hela skolan. Resten hade inte tagit sig dit pga snön.

För min del? Jag tog min Twingo till affären och köpte chokladmousse. Tycker att hela situationen är ganska underhållande om jag ska vara ärlig.

Det är så vi gör det här i Stockh... eh... Toulouse

Välkommen på Raclette hemma hos familjen Genot med vänner

Raclette är någonting de flesta fransmän äter när det är riktigt kallt, som i helgen, då det nästan var minusgrader.

I princip innebär det att man smälter ost i små formar och äter det med potatis och mängder av olika lufttorkade skinkor, salami, rökta delikatesser och andra charkuterier.

Hur kan man inte tycka om det?

Söta lilla Twingon

Det här är en bild från i torsdags.
Redan då var det snökaos.


Sedan kom det snö så att det täckte backen också, och då var det kaos på riktigt. Återkommer angående detta.

Efter en vecka på tuben...

...hade Dennis Film fått 3 likes och 250 visningar i 9 olika länder!

Det var helt klart mer än vad jag hade kunnat hoppas och tro på.

Stort tack till alla som sett filmen och hjälpt till att sprida den! Speciellt tack till Janne och Dennis som jobbade lite extra för att jag verkligen skulle få vinna vadet. Guld värt!

De två männen som offrade en plats på sina facebooksidor och förtjänar cred för att jag står som vinnare i vadet. Nu ser jag fram emot en (troligtvis) delikat trerättersmiddag!

I drömmarnas land

Språken har verkligen börjat sätta sig i mig; nuförtiden drömmer jag på både svenska, franska, engelska och tyska - och byter allt efter vem jag drömmer att jag pratar med.

Det är otroligt hur mycket ens undermedvetna egentligen håller koll på, och hur väl den kan känna när någonting blir fel. När jag till exempel drömmer att jag pratar franska med Dennis så svarar han alltid på svenska att han inte förstår, och när jag frågar Claudia på svenska vad några av de tyska orden betyder skrattar hon, visar att hon inte förstår min svenska fråga och byter till engelska.

Det här är så sjukt.
Vistelsen har helt klart fuckat upp min hjärna.

Det är inte STUDIERNA som är svåra

Jag förstår verkligen ingenting av mina distansstudier. Vad gäller? Hur funkar det? Var hittar jag uppgifterna jag ska göra? Var är mina seminarium egentligen? Vilken studiegrupp tillhör jag?  Vilken litteratur ska jag egentligen införskaffa? Vad ska ha jag alla mina 200 mailkonton och frontersidor till? Informationen är ytterst oklar.

Istället får jag massvis av brev skickade till mig om kårmedlemskap och hur jag hittar på universitetsområdet, och att universiteten är så fiiiiiina och braaaaa och att jag har gjort rätt val.

JAG ÄR JU INTE DÄR, PAPPHUVUDEN! DET ENDA JAG VILL ÄR ATT LISTA UT HUR ERA INTERNETPORTALER FUNGERAR!

Och nej, vilken utbildning jag än väljer att läsa senare i livet kommer den inte att ha någonting med datorer att göra. Jag hatar datorer.

Är det någon som har erfarenhet av internetstudier får ni gärna höra av er med tips och stöttande ord. Jag finns i kommentarsfältet, eller på facebook, eller på mailen, eller på Skype.

Från början tänker man att "det här var ju inte så farligt", men sedan gick det 23 sekunder av videon...