Efter 8 månader på motorvägar hamnade jag här med en röd Passat
Om Umeås cyklister bodde i Frankrike skulle det vara så jävla döda. Just sayin.
Konstiga känslor
Jag längtar hem.
Jag vet bara inte riktigt längre var det är.
Till mor
Mamma, jag och pappa har fixat en liten överraskning till dig. Vi hittade den i Bordeaux, och tja, här ser du förklaringen till varför jag hade lite övervikt i väskan. Om du inte blir glad för att jag kommit hem så kanske du blir glad för en liten vinare, tänkte jag. Bra så?
Resan
Inom 48 timmar transporterade jag mig sträckan Castelnau d'Estretefonds - Lycksele, vilket innebar transport med bil, 3 flyg, en shuttlebuss, ännu en bil, cykel, inlandsbuss och till sist upphämtning på busstationen. Nu sitter jag hemma i mammas soffa och skriver på mammas dator. Mamma, som är på jobbet, vet ingenting. Pappa blev väldigt överraskad. Det blir nog en liten överraskelse för mamma också.
I Frankrike fotade jag allting som kändes konstigt för en svensk. Nu kommer jag på mig med att fota allt det som skulle kännas konstigt för en fransk! Jag känner mig dessutom väldigt obekväm med att alla pratar så bra svenska, och att alla är så blonda. I'M ONE OF THEM.
Sedan slås jag också över hur vackert det faktiskt är i vårat Norrland. Gräset är så grönt, vattnet är så blått, luften är så frisk. Träden växer höga och arkitekturen är enkel och robust. Jag vill visa det för alla som är kvar där nere, kom hit, det är det här som är mitt hem! Och jag älskar det!
Synd bara att det är så förbannade kallt. Satt bredvid en dam idag som tagit av sig långkalsongerna förra veckan. Då längtade jag redan tillbaka.
Rullar kläder och konstaterar att BH:ar väger tungt
Om jag inte var så jävla snål skulle jag nog ha köpt till ett extra bagage för 80 euro.
Eller skulle jag det?
Jag ser det lite som en extremsport. Jag har rätt till 33 kilo. Vid kvällens början hade jag 39. För en vecka sedan hade jag 46. Om jag packade allt som jag fakiskt skulle vilja ha med mig, säkert 50 kg. Minst. Plus mat och vin.
Kära Gud, låt mig hamna hos den SNÄLLA tanten i Air France's/SAS incheckningsdiskar imorgon. Låt oss även hoppas att jag inte svättas ihjäl med tanke på att jag tänker ha på mig två par byxor, tredubbla BH:ar, tjocka sockar, tjocktröja, halsduk, hatt och jacka. Låt oss även hoppas att de inte upptäcker småväskorna jag tänker gömma intill kroppen eller drar in mig i ett rum där jag tvingas packa upp alla mina grejer för en tulltjänsteman. Amen.
Spurten
Ni undrar säkert varför det är så dåligt med uppdateringar. Gör den där fransyskan ingenting på dagarna, tänker ni? Men det är just det som är grejen. Jag GÖR ju faktiskt saker.
Cité de l'espace, St Sernin, Toulouse pride, rugbyfinal i franska mästerskapen. Häng med Lison, teaterbesök och den dagliga dosen av konst. Och så vidare. Jag tackar för mig och ber om att få återkomma med längre texter när jag återgått till mitt vardagliga liv i Sverige.
Söndagshäng
Det är en ytterst underlig känsla att packa ner 8 månaders liv i en trunk i förberedelsen att ta hem det till Sverige igen.
Mot slutet
Här kommer en mening jag aldrig trodde att jag skulle säga: Denna förmiddag har jag spenderat med att titta pa Franska ungdomsmästerskapen i synkroniserad simning, live.
Ikväll ska jag äta pa en restaurang där en halvtimmes köande är ett minimum.
Ha en trevlig dag.
Liten blir stor
När jag lämnade Sverige var jag 19 år gammal, idag är jag 20. Nu ska jag alltså åka hem till min familj och fylla år.
För att vara så där lagomt geeky så är födelsedagspresenten jag önskar mig allra mest BRA MAT! Lagade köttbullar med gräddsås igår, kände riktigt hur Sverige hälsade på i munnen på mig *tårkar en tår* och jag VET att det finns resurser såsom västerbottensost och kantareller på Granitvägen (och ja mamma, jag VET att du läser bloggen).
Skulle jag ändå mottaga någon annan form av gåva så hoppas jag på något av följande:
- Schysst hårinpackning (valfri frisörsalong) som gör under för solblekt hår
- 10 matlådor med innehåll
- Glas från serien "La Fleur", Anorinver (kolla HÄR!)
- En slav som skrubbar mina fötter i minst 30 min
- En skuggig ögonskugga
Ja, typ så.
Lite av den franska mentaliteten
Framtid som slottsfru?
Blev precis erbjuden boende på slottet om jag skulle vilja stanna i Toulouse ett tag till och försöka skaffa mig ett jobb.
Det går bra nu.
Drog ihop ett litet firande sådär på nationaldagen
Onsdag kväll, simklubbens lokaler, i väntan på de tränande ungdomarna.
21 personer.
12 flaskor alkohol.
6 hämtpizzor.
Läsk, chips, kakor och nötter.
Dessa fransmän alltså.
Sommaren är längre än så
Det var en sådan där härlig dag, då vi bara hängde i byn där jag bor och tog den där stigen in i skogen tills vi hittade en blomsteräng, mitt ute i ingenstans. Där la vi oss ner och lät solen bränna våra bleka ansikten.
Att sedan kunna svalka sig i poolen var inte helt fel det heller.
De två blonda
Imorse diskuterade vi utomjordingar, legaliseringen av cannabis, existensen av Gud och frågan om universums oändlighet över frukosten. Bara sådär.
Det är helt otroligt hur mycket jag kommer sakna denna tjej.
Nu ska vi gå på...
Idag gick vi på ödlejakt.
Vi fångade faktiskt en, men när vi väl fått tag på honom var jag så lycklig att jag inte tänkte på att ta fram kameran - förrän han smet.
Inga bilder idag tyvärr.
15 dagar, 5 timmar och 50 minuter
Det finns så mycket att säga, så mycket jag borde skriva om, så mycket som händer just nu.
Jag nöjer mig med att säga att min tid i Frankrike alldeles snart är slut.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Jag saknar er där hemma.
Men jag är inte redo att åka hem.
Ready for takeoff
Åker iväg till flygfältet med Lison, Lucas och Philippe, hihihi.