Hockeyhelg
I helgen hade jag två hockeymatcher, en i Bordeaux och en i Toulouse.
Såg ungefär lika smart ut som vanligt på isen.
I Toulouse mötte hemmalaget serieledande Mulhouse, ett lag som i stort sett är uppbyggt av Svenska spelare och ledare. Två ledare och fyra-fem spelare om jag minns rätt, varav två av spelarna till och med spelat i min hemmaklubb Lycksele SK!
Mulhouse intog planen med storm och vann matchen med 2-9. Själv gled jag runt med humöret på topp och snackade en blandning av franska, svenska och engelska, allt efter vad spelarna behagade.
Efter matchen sågs vi uppe i baren, tog en öl (eller ja - fanta för min del) och pratade om goda svenska minnen och om livet och framtiden i Frankrike.
Svenskar, ni fattas mig!
Hockeykväll
Åkte och tittade på lite hockey igårkväll. Jag var ensam med Lison större delen av dagen och hade därför tagit matchledigt, men när tiden räckte till tog jag mig en sväng till ishallen på kvällen för att stötta kollegorna.
Att vara ishockeydomare i Frankrike tycker jag ändå en rätt soft hobby. Lagen ger mig almanackor, tränarna reserverar fribiljetter och spelare skriver mail där de erbjuder sig att visa mig runt i diverse städer eller ta med mig på krogen.
Antingen så är alla hockeymänniskor här nere verkligen hur trevliga som helst, eller också så är det bara dumma. Jag menar, hur mycket vinner man på att försöka muta en linjedomare, egentligen?
Montpellier
En av många roligheter med ishockeydömningen i Frankrike är att nästan alla lag har inhyrda fotografer. Förutom att smattra av bilder på spelarna brukar det dessutom gå att hitta en del vackra bilder på oss domare, allt från tekningssituationer till tecken och visslingar.
Varför de väljer att fotografera oss vet jag faktiskt inte. Trots det så är det allt lite spännande att se vad man kan hitta på lagens hemsidor.
De har proffsutrustning, det har jag själv sett. Efter lördagens match i Montpellier undrar jag dock om de fina objektiven var till någon större hjälp.
Vissa bilder är ju trots allt, så att säga, mindre smickrande än andra.
22 dagar innan Sverige
Gårdagens match i Montpellier var en riktig höjdare!
Antar att jag gjorde ett rätt bra jobb, det är i alla fall första gången jag blivit vänförfrågad på facebook av spelare efter matchen.
Hur som helst slutade det i alla fall inte lika illa som det gjorde för mina finska kollegor:
Idag är det alltså första advent. Jag, Katja och Claudia ska in till stan och gå på julmarknad tillsammans. Ska försöka ta lite bilder så jag har någonting att visa upp för er där hemma!
Många kramar,
Liv
Veckan i korthet
Ikväll är alla ungdomar, Svenska som Franska, ute och ränner på stan och dricker öl. Själv sitter jag i sängen och äter lösgodis. Alla har vi olika värderingar.
Veckan som varit har gått otroligt fort fram. I tisdags sov jag över hos Katja efter klätterträningen, onsdagen spenderades till julpyssel och igår torsdag stod jag 5 timmar vid strykbrädan. Jag har även hunnit med att laga köttbullar med gräddsås och följt med Lison till doktorn (hon har fått ett sår på fingret, Gud förbjude att det skulle bli ett ärr!). Idag hade jag franskalektion (som vanligt), hämtade upp Lucas på tågstationen (som vanligt) och lagade omelett till middag (inte så vanligt). Försökte se en fransk komedishow med familjen efter middagen, dock övergick den mina franskakunskaper så jag drog mig tillbaka till mitt rum.
Åh, godiskoma. Godis för första gången på över 2 månader och jag har inte bättre vett än att trycka i mig en halv skål. Smart jobbat. Skönt att må illa resten av kvällen.
Nu är frågan som återstår om jag ska fortsätta att se den dåliga DVD-filmen eller läsa vidare i min franska Harry Potter-bok. Livet består av många kval.
Annars inget nytt under solen. Skål till alla er festande ungdomar där ute. Själv tackar jag för mig, säger godnatt och laddar för morgondagens match i Montpellier.
Dåligt läge för en ishall?
Dit ska jag idag i alla fall. Vi ses Atlanten!
För er som aldrig sett detta live...
...är det så här jag ser ut när jag glider på planen! (från matchen Toulouse - Reims)
Kan inte hjälpa att jag blir så galet taggad när jag ser sånt här
Hockey i ett nytt land
Igår, inför 934 åskådare, gjorde jag - i landets näst högsta liga - domarpremiär i Frankrike.
Jag kan ju avslöja att jag faktiskt var lite nervös.
Spelarna var dock kanske de snällaste jag varit med om! De ställde upp sig perfekt inför varje nedsläpp, klagade knappt på domsluten (utom en sex man som jag möjligen var lite tajt med), snackade och skämtade och tackade sedan glatt efter matchen. Publiken var enormt exalterad. Domarkollegorna var duktiga och enormt hjälpsamma. Nivån var - nåja - kanske inte vad man hade väntat sig i en fullsatt arena i Sverige, men nog så väl krävde den en aktiv skridskoåkning och sex vakna ögon som följde spelarna.
Matchen inbringade dessutom min livs första check med en summa på nästan 110 Euro. Överbetalt, skulle en del säga. Välbetalt, skulle jag säga. Mer än i Sverige, skulle alla säga.
Domarteamet före matchen. Stelt leende på Svensken?
Domarteamet efter matchen, något mer avslappnade!
Min helt egna domarloge - med inredning i rosa, belyst spegel och en skinnsoffa/säng. Fransmännen har fattat vad det handlar om!
Detta var hittils mitt livs mäktigaste match som domare. Tveklöst.
Om två helger har jag match i Bordeaux, och ryktet säger att den arenan rymmer 4000 personer. Och att den dessutom brukar fyllas.
Vill jag testa på något nytt blir det samma procedur igen
Igår gick jag till den franska doktorn och blev friskförklarad. Inte mentalt då förstås, utan fysiskt. Efter att han mätt min puls och mitt blodtryck och sett mig göra 30 benböj i rad bestämde han sig för att jag var fysiskt kapabel till att både döma och spela ishockey. Tur tänkte jag, eftersom jag sysslat med de två aktiviteterna de senaste 11 åren.
Franskt certifikat som krävs för att kunna utföra någon form av organiserad idrott i Frankrike. Detta gäller enbart för att döma och/eller spela ishockey.
Efter mina 30 benböj på 45 sekunder hade jag en puls på 112bpm, en minut senare låg den på 72bpm. Detta jämfördes (i ett inte fullt så avancerat datorprogram) med min vilopuls på 52bpm för att utvärdera min explosiva och uthålliga kondition.
Min explosiva kondition var Très bien, sa doktorn. Det var det näst bästa man kunde få.
Min uthålliga kondition var Moyen, sa han. Det var det näst sämsta man kunde få.
Efter att ha konstaterat detta föreslog han att jag, ’för ett vidare spektrum i min kondition’, skulle börja med uthållighetsträning tre gånger i veckan - som att springa, cykla eller simma minst en halvtimme i sträck. Ganska precis där tappade jag respekten för honom.
Vem. Är. Han. Till. Att. Föreslå. Att. JAG. Ska bli. En. LÅNGKOTTE!
Karriärsbyte på gång
Varför simma konstsim när man kan döma ishockey?