Drog ihop ett litet firande sådär på nationaldagen
Onsdag kväll, simklubbens lokaler, i väntan på de tränande ungdomarna.
21 personer.
12 flaskor alkohol.
6 hämtpizzor.
Läsk, chips, kakor och nötter.
Dessa fransmän alltså.
Alltså humor
En korvmacka (eller är det skinka?) med smält ost kallas för en "Croque Monsieur" i Frankrike. Så står jag där en dag, i välj-själv-disken på McDonald's, och hittar en "Croque McDo". Croque Monsieur = Croque McDo.
De är allt lite finurliga de där hamburgerfolket. Finns den här att beställa i Sverige också eller är det en lokal specialité?
Den är inte alls så tokig faktiskt.
Liv, Lucas och Lison gör saker tillsammans
Igår slog vi på värmen. Idag lagade vi sushi.
LIVANS GRODSKOLA
När Lison hörde att jag ätit grodlår i Paris, fick hon begäret var enda fransk kvinna skulle fått i hennes situation - hon ville också ha. Grodlår fanns att köpa på snabbköpet fem minuter härifrån, sedan var det upp till Toulouses längsta och blondaste Au Pair att tillaga dem i äkta French style med goda råd och hejarop från värdmamman.
Härmed titulerar jag mig själv fullvärdig grodberedare, och i god, sportslig anda delar jag med mig av mina nyförvärvade kunskaper till alla er fans som följer min blogg!
LIVANS GRODSKOLA
- en guide i 10 enkla steg -
1. Köp hem rikligt med grodlår, eller ja, hela grodbenen som de egentligen består av
2. Blötlägg grodlåren, låt de sedan torka av i ett durkslag
3. Vänd grodlåren i vetemjöl, det vill säga, panera dem
4. Lek med dem en stund
5. Lägg upp dem på rad. Egentligen inte helt nödvändigt, men det ser väldigt roligt ut.
6. Stek de panerade grodlåren i både smör och olivolja. Snåla inte med fettet!
7. Hacka en ofantlig mängd vitlök
8. Tillsätt vitlök och persilja till grodorna som fräser i stekpannan (här fick jag hjälp av värdpappan. Vet inte riktigt varför han hjälpte mig med just persiljeklippningen, men ja, saxar är ju kanske lite farliga ändå)
9. Stek tills de fått en gyllenbrun färg - dock inte för länge, då blir de torra!
10. Servera, ät och njut
En riktig, fransk restaurang
Spécialité de cuisses de grenouilles persillées, 19 Euro. Serverades med husets egna pommes frites.
Själva rätten, fem stycken hela grodben - lår, vader, fötter, buk och hela köret. Friterade och kryddade med persilja och vitlök.
Mest imponerad blev jag nog över den lilla lime-skålen med vatten som jag fick på sidan om, "för att doppa händerna i när jag blev kladdig". De okända, jättefranska människorna känner mig för väl. Själva rätten? Konsistensen påminde rätt mycket om kyckling, köttet i sig var dock rätt smaklöst. Fungerade å andra sidan alldeles utmärkt om man kryddade med en riklig mängd salt.
Dennis var lite ledsen över att de inte hade en engelsk meny övervägde länge det säkraste alternativet, cheeseburger. Några grodor var verkligen det inte frågan om. Efter att jag skrämt upp honom med ryktet om att de både lägger grodor och sniglar på franska cheeseburgers vågade han sig dock på att testa kalvköttet, och verkade rätt nöjd över sitt val, han med.
Update: Salladen
Jag smakade på salladen.
Den smakade inte lika illa som den luktade.
Man skulle kanske kunna säga att jag åt en portion.
Eller två.
Jag var ju trots allt hungrig.
...du kan vara en tonfisk.
Alltså salladen luktade verkligen så illa att pappan kom in i köket för att tända rökelser.
Han bad mig att räcka honom tändstickorna, men täckt med tonfiskspad som jag var, tyckte jag att det var en dålig idé. Visste dock inte riktigt hur man formulerar meningen "jag är täckt med tonfiskspad", så jag sa:
"Jag är en tonfisk".
Han gav mig en underlig blick.
"Du är en tonfisk?" frågade pappan skeptiskt.
Jag täkte efter en stund.
"Ja, typ" svarade jag.
Han flinade.
"När man säger att en kvinna är en tonfisk i Frankrike menar man att hon är en ful gammal hagga. Det är sällan någon som kallar sig själv en tonfisk. Du bör nog inte säga att du är en tonfisk."
Sedan hämtade han själv tändstickorna, tände rökelsen och gick leende därifrån.
Att vara uppväxt med ett tredjespråk måste vara enkelt, så fruktansvärt, fruktansvärt enkelt. Ni som är det bör ägna två minuter om dagen till att bara njuta och skratta gott åt alla dumma tonfiskar där ute.
På förhand skulle vi kunna kalla detta "världens äckligaste sallad"
Okej, så jag lagade en lunchsallad idag, helt på uppgift av mamman i familjen. Hon hade bestämt alla ingredienser och min uppgift var att röra ihop dem.
Franska mammans lunchsallad, recept:
1 konservburk tonfisk
1 konservburk majs
1 konservburk sojabönor
3 rödbetor
3 ägg
2 äpplen
4 tomater
Rör om och ät.
I receptform ser det inte lika illa ut som i verkligheten, för ja, det såg vidrigt ut. Och det stank.
Funderar redan på vilken sjukdom jag ska hitta på att jag är infekterad av vid lunchtid.
Välkommen på Raclette hemma hos familjen Genot med vänner
Raclette är någonting de flesta fransmän äter när det är riktigt kallt, som i helgen, då det nästan var minusgrader.
I princip innebär det att man smälter ost i små formar och äter det med potatis och mängder av olika lufttorkade skinkor, salami, rökta delikatesser och andra charkuterier.
Hur kan man inte tycka om det?
"Vill du betala med kontanter?" "Nej, jag vill betala med pengar."
Tja, som rubriken visar, så blir det inte alltid riktigt rätt.
Mamma Muriel: "Lison har bytt frukostvanor. Nu för tiden vill hon äta chokladkaka till frukost."
Ja, vilken 13-åring vill inte det liksom?
To be returned
På lördag lämnar jag Umeå. Ett kort depåstopp i Stockholm är planerat, därefter åker jag vidare till Paris och Toulouse under söndagen.
Mamma är lämpligt nog på kursdagar i Umeå nu, och passade på att äta middag med mig och Dennis en sista gång innan jag lämnar landet. Tapas, en spansk plockmatsrestaurang, blev kvällens destination där de bjöd på en utomordentligt god trerätters!
Dennis
Min mor och jag
Crème Catalan, en spansk version av Crème Brulée där de bland annat lagt till kanel och citron
Efter det stora kalaset släppte vi av mor på hotellet och gick till Dennis mormor och åt smörgåstårta. Lagomt mätt. Äter troligen inget mer denna vecka.
SKOJADE BARA, vi fick med oss resterna av smörgåstårtan till Täfteå. Nattmat!!!
Mamma är lämpligt nog på kursdagar i Umeå nu, och passade på att äta middag med mig och Dennis en sista gång innan jag lämnar landet. Tapas, en spansk plockmatsrestaurang, blev kvällens destination där de bjöd på en utomordentligt god trerätters!
Dennis
Min mor och jag
Crème Catalan, en spansk version av Crème Brulée där de bland annat lagt till kanel och citron
Efter det stora kalaset släppte vi av mor på hotellet och gick till Dennis mormor och åt smörgåstårta. Lagomt mätt. Äter troligen inget mer denna vecka.
SKOJADE BARA, vi fick med oss resterna av smörgåstårtan till Täfteå. Nattmat!!!
Far fick upp kokosnöten
Julklapp special
Mina kära päron fick ett presentkort på en äkta, fransk trerättersmiddag i julklapp, med specialiteter från regionen sud-ouest. I onsdags gick middagen av stapeln. Temat var anka.
Anka
Ankfett
Ankburkar
Till förrätt fick de Foie Gras (kortfattat anklever tillagad i ugnen), till huvudrätt Confit du canard (anka som lagrats i ankfett, se ovan) tillsammans med vitlöks- och persiljestekt potatis, brynt i ankfett, och till efterrätt en lokalproducerad Roquefort tillsammans med den tidigare omnämnda spritosten.
Vitt vin (Argentina) serverades till förrätten och rött vin (Bordeaux) till huvudrätten.
Förrätten fick helt klart godkänt.
Huvudrätten hyllades stort.
Spritosten spottade de ut.
Kort och gott en lyckad måltid.
Möglig ost och dåliga baguetter
När jag googlar 'bra mat för magen' får jag fram resultatet:
Kanel. Verkar kramplösande och lugnande.
Överväger att inleda en diet bestående av enbart kanel i ett par dagar.
Kanel är ju ändå gott och så liksom.
Allt finns i Frankrike
Ni som sa att lussebullar inte finns i Frankrike, VAD SÄGER NI NU DÅ?!
Helgmys på bild
Katja är lite bekymrad. Istället för att tappa 5 kilo i början av Frankrikevistelsen (som undertecknad fortfarande tycker är ett mindre mirakel) har hon gått upp 5 kilo. Detta gör henne smått oroad, så i mitt försök att hjälpa henne erbjöd jag mig att skriva henne ett träningsprogram.
Förslaget mottogs med öppna armar, och detta är vad jag möttes av när jag åkte hem till henne i lördagskväll för att presentera övningarna:
"Jamen, jag ska ju börja mitt nya liv nu!" sa Katja, och så slog vi oss ner med grönsaker, dipp och filmklassikern Notting Hill. Perfekt lördagsmys skulle jag vilja säga!
Oförstånd i det nya riket
Jag trodde att vi åt kycklig i tomatsås. Jag tyckte det var jättegott, men undrade lite över varför det var så många ben i kyckligen.
Jag hittade locket till förpackningen. 'Lapin' stod det på den.
Men så här i efterhand var ju kanin också en trevlig maträtt.
Chèvre
Den franska getosten cabécou härstammar från de södra delarna av landet och är vanligtvis mild, riktigt god och serveras stundtals efter middagarna tillsammans med bröd och ett glas rött. Just denna fredag fick vi dock äta osten på ett mer traditionellt vis, det vill säga lagrad i stark alkohol med peppar och salt samt inlindad i lönnlöv. Detta tillredningssätt användes tidigare som ett sätt att lagra osten under vintermånaderna.
Jag vet inte vad mer jag kan säga om smaken än att jag inte kommer att glömma den på väldigt, väldigt länge.
Osten läggs in och lagras sedan två-tre månader, den har då tagit färg av bladet och sugit åt sig ordentligt av alkoholen. För att inte alkoholen helt ska ta över smakupplevelsen ska dock lövpaketet lyftas upp ur laget minst två dagar innan den serveras. Först vid serveringen öppnar man lövpaketet för att avnjuta dess innanmäte.
Huîtres
Här ser ni en bild på den första, sista och enda gången i mitt liv som jag någonsin kommer äta ett ostron. Från en söndagsmarknad i Bordeaux.
Salon Vins
Hur är det ens möjligt att jag glömt bort att berätta om detta?
Jag fick ett gäng fribiljetter till Salon Vins som ägde rum i Toulouse i helgen, så jag, Claudia, Kristine och Salome drog dit. Vilket ställe sen!
Vinproducenter från hela Frankrike fanns på plats och ville mer än gärna visa upp just sina produkter. Landets köttproducenter ville detsamma. Det fanns även ostar, likörer, vinäger, kryddor, champagne, marmelad, handgjord choklad mm. Alla bjöd på smakprover. Jämför detta med saluhallen på Nolia - fast större, med alkohol, och med fler gratisprover. Vi var i himlen.
För er som föredrar att kolla in spektaklet lite bättre, nästan som om ni vore där själva, så kan ni faktiskt göra det! Det är dags att inviga mitt videobloggande!