Lågsäsong är att vänta på bloggen...
... då mina favoritpäron är här och hälsar på! (den gravida tjejen till höger följde inte med)
Matte-Ulf skulle inte varit stolt idag
Jag: Jag funderar på att fråga efter en löneförhöjning. Bensinen har blivit nästan en euro dyrare per liter sedan jag kom hit, och jag kör ju ändå rätt mycket bil liksom.
Katja: Va!? En Euro, verkligen? Hur mycket kostade bensinen när du kom hit?
Jag: 1,549 euro per liter.
Katja: Och vad kostar den nu?
Jag: 1,639, sjukt va?
Katja: Liv... det blir inte en euro, det blir 10 cent.
Jag: Va?
Katja: Jag tycker nog inte att du ska fråga efter en löneförhöjning...
Nej, jag ska inte fråga efter en löneförhöjning, jag ska fråga efter en mattelärare.
Tävling avblåst
Klippsamling om regeldiskussionen deltagarna emellan
Efter den här diskussionen tyckte jag att det stod klart att vi inte skulle göra en video. När de färdiga resultaten kom upp på tuben visade det sig att dock att Louise inte riktigt accepterat de villkoren.
Resultat: Jävligt tråkigt klipp jämfört med jävligt roligt klipp.
Vad jag försöker säga är, jag hade kunnat göra det bättre. Om det var hennes regler som gällde.
Istället står jag där, och flåsar som en galning och sjunger falska toner eftersom jag skulle få ihop allt i ett och samma klipp såsom idén förespråkade.
Jag hade kunnat sjunga in verserna separat.
Jag hade kunnat göra en video.
Men det var väl liksom inte riktigt det vi var ute efter.
Jag vill inte att ni ska se båda klippen, jämföra dem och tänka: "kan hon inte bättre än så"?
För visst, enligt min idé så kunde jag förmodligen inte det, nej.
Men enligt hennes idé så hade jag troligen kunnat gjort det, ja.
Därav anledningen till att jag skickade ett mail till min mottävlande och ogiltighetsförklarade tävlingen.
Var det enligt hennes idé vi spelade efter - videoidén - så tycker jag att det borde ha förtydligats. Den här gången spelade vi på olika villkor och det känns inte rätt.
Uppföljning på detta kommer som sig bör.
Mais, CA VA PAS!
På denna bild vill jag att ni lägger märke till två saker:
1. Klockan är 00.14, det är fredag den 30 mars, och...
2. Det senaste inlägget från Louise visar - eller snarare visar INTE - den obligatoriska videon!
Detta är såklart fullständigt oacceptabelt. Som utmanare vill jag yrka på fusk, spioneri och tjuvknep från rödtottens sida.
Men möjligen kan jag, istället för att ta det till rättegång, utfärda ett strafföreläggande... om den åtalade sköter sina förhandlingar rätt... det vill säga, med mutor.
En påse marmeladkulor när hon kommer ner och hälsar på mig kanske?
Det skulle allt smaka det.
(De finns att köpa på Statoil Ersboda i Umeå. Jag gillar alla färger.)
Livicki Minaj
Förmiddagen spenderades som mest till att prova ut video-outfiten, sätta fast lösögonfransar och pumpa upp brösten.
Jag försökte spela in ett godtagbart klipp. Det gick dåligt.
Sedan kom Mini-Me och styrde upp det hela.
Som vanligt.
Vad gjorde jag egentligen utan den halvportionen i mitt liv?
Hur som helst. Här kommer Frankrikes bidrag i en återigen viktig och prestigefylld tävling.
Nu jävlar.
Nu jävlar.
Louise har helt klart en fördel på push-up:en
Och jag snodde dessutom hennes favoritknep, att animera bilder i gickr.com.
Video kommer ikväll som utlovat.
I förhållande till varandra
Jag mäter inte mindre än 175 cm. Somliga tavlor på Louvren är med andra ord stora.
Jättestora.
Jättestora.
Resfeber
Har fått reda på att jag är ledig hela vecka 16 om jag så vill! Det är ju helt klart någonting jag inte vill slösa bort, så jag sitter och tittar på sista minuten-resor... men var vill jag åka egentligen?
Heta alternativ: Marocko, Tunisien, Italien (venedig).
Mindre heta alternativ: Sverige (hallå, jag kommer ju hem ändå snart!).
Vad som borde vara ett alternativ: Var som helst i Frankrike, jag menar, jag är ju ändå här för att upptäcka landet.
I förändringarnas tider
Har ni sett att jag har lagt till en liten väderapplikation i min blogg? Varje dag visar den aktuellt väder, plus vädret för tre dagar framåt.
Tyckte att det kändes lämpligt att lägga in den just nu med tanke på att våren har kommit till Toulouse.
Inte för att göra er avundsjuka eller så.
Jag vill liksom bara säga att jag hade kunnat ha det värre.
LIVANS GRODSKOLA
När Lison hörde att jag ätit grodlår i Paris, fick hon begäret var enda fransk kvinna skulle fått i hennes situation - hon ville också ha. Grodlår fanns att köpa på snabbköpet fem minuter härifrån, sedan var det upp till Toulouses längsta och blondaste Au Pair att tillaga dem i äkta French style med goda råd och hejarop från värdmamman.
Härmed titulerar jag mig själv fullvärdig grodberedare, och i god, sportslig anda delar jag med mig av mina nyförvärvade kunskaper till alla er fans som följer min blogg!
LIVANS GRODSKOLA
- en guide i 10 enkla steg -
1. Köp hem rikligt med grodlår, eller ja, hela grodbenen som de egentligen består av
2. Blötlägg grodlåren, låt de sedan torka av i ett durkslag
3. Vänd grodlåren i vetemjöl, det vill säga, panera dem
4. Lek med dem en stund
5. Lägg upp dem på rad. Egentligen inte helt nödvändigt, men det ser väldigt roligt ut.
6. Stek de panerade grodlåren i både smör och olivolja. Snåla inte med fettet!
7. Hacka en ofantlig mängd vitlök
8. Tillsätt vitlök och persilja till grodorna som fräser i stekpannan (här fick jag hjälp av värdpappan. Vet inte riktigt varför han hjälpte mig med just persiljeklippningen, men ja, saxar är ju kanske lite farliga ändå)
9. Stek tills de fått en gyllenbrun färg - dock inte för länge, då blir de torra!
10. Servera, ät och njut
Återhämtning i rasande fart
Okej, jag är en jävligt dålig förlorare.
Sedan igår har jag gjort allt jag kunnat för att återhämta mig efter förlusten. Mängder med nutella har gått åt, Katja har målat mina naglar och jag har solbadat non-stop i 5 timmar, men ingenting hjälper. Mini-Me i sin tur ligger gömd under sängen och gråter floder. Läget känns hopplöst.
Det enda sättet att lösa detta är troligtvis att hoppa upp på hästen igen. Louise utmanade mig på battle nummer ett. Det är min tur att utmana henne.
Någonting med Michael Jackson, föreslog Dennis. Kändes lite 2009 enligt mig.
Nej. Jag tänker nyskapande.
Dansandet kanske inte var min grej trots allt.
Någonting som verkligen inte är min grej, det är rapmusik.
Men det ska bli min grej.
Dessutom tvivlar jag på att det riktigt är Louise grej heller, och det känns betryggande.
Startfältet kunde inte varit jämnare.
Ni har sett den förut.
Ni får se den igen.
Snart kommer ni att få se den på ett sätt som ni aldrig tidigare skådat.
Louise Sahlman, detta är till dig.
Torsdag. Vid midnatt.
Bring it and be in it.
SHUFFLETÄVLINGEN IS AVGJORD
Domherren har gjort ett alldeles utmärkt jobb med uppdateringar, marknadsförning och noggranna bedömningar. Tyvärr påstod han dock att JAG - som hederlig, ärlig tävlingsmänniska, har fuskat i omröstningen (!), och gav segern till de Svenska urskogarna. Fusket är givetvis någonting jag starkt förnekar. Jag inte fuskat, åtminstone inte mer än vad Louise har gjort.
Vill ni läsa inlägget på egen hand och se motiveringen till segern, kolla då in denna länk och följ Mr Bäck's val till vinnaren.
Okej, det där var lite av en spoiler.
Vill ni läsa inlägget på egen hand och se motiveringen till segern, kolla då in denna länk och följ Mr Bäck's val till vinnaren.
Sedan är det väl, egentligen, bäst att jag väljer vinstvinet också. I alla fall om jag inte vill dricka något billigt råttgift gjort av druvor som Louise odlat själv under sin skrivbordslampa. Somliga skulle påstå att jag kanske är lite för "fin" för det efter fem månader som gourmand i Frankrike, och tja, de kanske har rätt. Som en värdig förlorare donerar jag min Merlot från Baron Philippe de Rothschild S.A. (kortfattat en av Frankrikes mest berömda vinproducenter) som jag köpte under en av mina domarresor i Bordeaux. Hoppas att det faller fröken i smaken.
Jag kan ta en förlust.
Men nästa gång.
Då jävlar.
Nu är det min tur att välja utmaning.
Passa dig jävligt noga, Louise Sahlman - det kommer inte att bli lätt.
Passa dig jävligt noga, Louise Sahlman - det kommer inte att bli lätt.
En riktig, fransk restaurang
Spécialité de cuisses de grenouilles persillées, 19 Euro. Serverades med husets egna pommes frites.
Själva rätten, fem stycken hela grodben - lår, vader, fötter, buk och hela köret. Friterade och kryddade med persilja och vitlök.
Mest imponerad blev jag nog över den lilla lime-skålen med vatten som jag fick på sidan om, "för att doppa händerna i när jag blev kladdig". De okända, jättefranska människorna känner mig för väl. Själva rätten? Konsistensen påminde rätt mycket om kyckling, köttet i sig var dock rätt smaklöst. Fungerade å andra sidan alldeles utmärkt om man kryddade med en riklig mängd salt.
Dennis var lite ledsen över att de inte hade en engelsk meny övervägde länge det säkraste alternativet, cheeseburger. Några grodor var verkligen det inte frågan om. Efter att jag skrämt upp honom med ryktet om att de både lägger grodor och sniglar på franska cheeseburgers vågade han sig dock på att testa kalvköttet, och verkade rätt nöjd över sitt val, han med.
Veckan med svensken
Idag lämnade min karl mig till förmån för sydligare breddgrader.
Vilken vecka vi haft dock - helt amazing.
Det enda som inte varit på vår sida är vädergudarna. Annars har vi strosat runt i Paris och tittat på Eiffeltornet, Champs-Elysée, Triumfbågen, Louvren (jag har stått öga mot öga med Mona-Lisa!!!) Notre-Dame, Sacre-Coeur, och dessutom några otroligt trevliga restauranger med god mat och gott vin.
I Toulouse har vi besökt Place du Capitole, Dennis har kollat in familjens stora villa (där han upptäckte ett nytt rum varje dag typ) och vi har prövat på nattlivet i Castelnau d'Estretefonds, vilket bestod av ett glas öl eller vin på den lokala pizzerian.
Dennis har dessutom fått uppleva livet som retard, som han beskrev det med sina egna ord, eftersom att han inte förstod vad någon sa. Jag har upptäckt att jag har oanade talanger för ämbetet som svensk-fransk tolk. Dennis har fått handskas med Frankrikes sämsta ficktjuv, som av förklarliga skäl inte lyckades sno någonting.
I övrigt har vi spenderat mycket tid till att strosa runt hand i hand och njutit av våren i Frankrike. Det må vara en kliché, men ja, den är minst sagt romantisk.
I morse lämnade jag av honom på flygplatsen.
Han ska iväg på nya äventyr medan jag stannar kvar i Toulouse och fortsätter att uppleva mitt. Vi är unga, och vi njuter av det. Vi hungrar efter mer och världen är vårat smörgåsbord!
Avskedet var inte speciellt tårfyllt, tvärtom såg vi fram emot den kommande tiden, trots att den kommer att spenderas på olika håll.
Och dessutom - det är endast fem veckor tills vi syns igen.
Och dessutom - det är endast fem veckor tills vi syns igen.
Dagens agenda
Dennis har lovat att följa med mig in till stan idag.
På skoshopping.
Hihihi.
Jag tror inte killen riktigt vet vad han har gett sig in på.
Det är nog i och för sig lika bra det, när jag tänker efter.
Skottdåden är - förhoppningsvis - över
Så, galningen dog.
Med flit eller inte, frågar man sig?
Det visade sig att han bodde i samma kvarter som min franskalärare. Hon hade legat vaken i stort sett hela natten och lyssnat på polisens smällare.
Världen är liten.
Att han sedan skulle dött av fallet från fönstret, vilket de första ryktena sade, förklarade hon som en myt då hon visste att han bodde på första våningen. Sedan kom uppgifterna ut om att han blivit skjuten i huvudet.
Med flit eller inte, frågar man sig?
Hur som helst känner jag mig aningen lugnare nu när jag knallar omkring på stadens gator.
Åtminstone tills nästa Al-Qaida-galning hittar ett vapen.
Skottdåden i Frankrike
Ja, skottdåden har varit i Toulouse.
Och i Mountaban.
De två städer där jag vistas dagligen, ofta i sällskap med Lison.
Det har varit otroliga rabalder här nere. Poliser har bevakat metrostationerna, patrullerat gatorna, inspekterat bilar. Många publika inrättningar - såsom stadens sportanläggningar, bland annat Lisons badhus - har stängts ner under utredningen. Rektorn har besökt franskakurserna och bett oss elever att hålla oss inomhus om kvällarna - möjligen för att vi, liksom offren, i grunden var utlänningar.
Nu verkar de ha hittat galningen. Det känns skönt.
Vill även påpeka att varken jag eller några bekanta till mig eller min värdfamilj har kommit till skada.
Uppföljning på "the shuffle contest"
För er som tyckte att jag gjorde ett bra jobb med shuffeltävlingen och är en värdig vinnare med min otroligt välarbetade film, tycker jag att ni ska gå in och rösta HÄR!
Jag lovar - det är inte så enkelt som jag förhoppningsvis får det att se ut
23.00 smäller det
I samma ögonblick laddas de båda finalbidragen upp på varsin hemsida, via två olika servrar i olika hörn av Europa.
Båda deltagarna har utan tvekan jobbat hårt denna vecka, och båda är laddade över att se resultaten.
I ett senare skede ska domare utses och klippen bedömas.
Det är olidligt, otroligt spännande.
Last day of shuffeling
Uppenbarligen hade jag inte så mycket tid till att träna på mitt shufflande som jag först trodde.
Lison, som följt min utveckling under veckan, beskriver min dansstil som "stel, något klumpig och hackig".
Inte direkt vad man önskar att höra när det är en viktig dansbattle på gång.
Även om det är sanningen.
Även om hon förmildrar den lite.
Likväl kommer det upp en video ikväll om bara tekniken är med mig och Twingon startar efter min franskakurs i centrala stan.
Önska mig lycka till.
Helt nytt i bloggvärlden
Okej.
Louise har utmanat mig på en officiell blogg-dance-battle.
Hon vill att vi ska lära oss koreografin till LMFAO:s "Party rock anthem", filma skiten och sedan lägga upp det på våra bloggar.
Jamen. Tur att jag är så bra på att dansa då. Speciellt street-dance. Typ.
Mest tror jag att hon gör det här för att få visa hur bra hon blivit, och framför allt hur bra hon blivit i jämförelse med någon n00b i Frankrike som begåvats med två icket-shufflande vänsterfötter.
Men jag är inte den som är den.
Det här kommer att ta tid, och tid, det har jag gott om.
Beware, Louise. Nu ska det shufflas som aldrig förr.
Marc By Marc Jacobs
Annan syssla
Dessutom spenderar jag stor del av min tid till att vänta på ett mycket viktigt mail. Ska det vara så svårt för Svenska Fotbollförbundet att bestämma sig om vi får åka till Ukraina eller inte, va va va?!
A lot going on
Som vanligt när jag inte uppdaterat så förstår ni att jag varit upptagen.
Väldigt, väldigt upptagen.
Nu: CV-skrivande och uppladdning inför kvällens match i Anglet.
Everyday I'm shuffelin'
Matavsaknad
En sak som förundrar mig i den franska kulturen är att middagarna alltid intas så sent.
Detta innebär att mellanmålen vid femsnåret är essentiellt för min överlevnad, men även att man alltid missar kvällsmaten.
Man är helt enkelt inte sugen.
Kvällsmaten, som i Sverige är en av mina absoluta favoritmåltider. Hur har medelhavskulturen egentligen lyckats ta detta ifrån mig?
Okej, jag ger er ett exempel:
Ikväll åt jag och Lison middag vid klockan åtta. Jag lät henne röra ihop någonting med kyckling och tomater som vi sedan valde att kalla för "dumheter".
Vid nio hade vi ätit färdigt.
Vid tio sa jag god natt till henne, hon släckte lampan därefter.
När ska man hinna med ett kvällsfika då liksom?
Man är inte sugen på skorpor, eller yoghurt, eller godis, eller kakor. Man är nöjd. En liten dessert (fruktkompott) och sötbegäret är stillat. De är inte alltid så dumma, de där fransmännen.
Ikväll har jag poppat en påse popcorn. Är egentligen inte sugen, men man kan ju liksom inte tappa den Svenska kulturen allt för mycket.