Ännu längre söderut
I Umeå har jag förberett mig på bästa sätt inför utlandsresan, tittat på filmen Taken och lyssnat på historier om unga västerlänningar som mördats för att knark ska kunna smugglas i deras kroppar. Om jag är skärrad? Nej... nja... njae.....
Ja. Säg inget till Klara.
Ett steg söderöver
Idag tog jag farväl av Lappstockholm för att hoppa på tåget mot Umeå. Efter en total sträcka av ungefär 0 km längdskidåkning under hela lyckselevistelsen konstaterar jag att detta var den konstigaste, snöfattigaste vintern någonsin, och att jag ser fram emot en årstid som faktiskt håller vad den lovar (läs: sommar på Sri Lanka).
Rätt schysst skillnad!
Och hörrni, det här med kvalitetsskor alltså. Trots att de gått fler mil än varken jag eller dem kan räkna till verkar de fortfarande vara villiga för ett par mil till om man ber dem! Skokräm, en flaska aceton and we're good to go (bokstavligt talat). För ni vet väl vad man säger - gummisula+nagellacksborttagning=sant!
Mamma undervisar: Tillägg till lurendrejarna
En stund efter konversationen i föregående inlägg:
J: Tror du det kan vara idé att ta med sig en sked?
M: Ja! Ta en spork (anm: sked, kniv och gaffel i ett) från kökslådan. Det kan vara bra att ha. Du kan säkert sno en yoghurt från frukosten ibland! Och en frukt! Och säkert en smörgås om du har tur.
J: Är inte det lite oschysst då?
M: Ärsch, hotellen har råd. Annat är det med ananasförsäljarna.
Så, att inte pruta från: ananasförsäljare och damer med tunga vagnar på gatan. Att sno ifrån: hotellägare. Att undvika: Människor som 'ser luriga ut'. Känns som någon slags plus-minus-noll-karma-tanke. Och tanken är ju rätt god ändå, lite Robin Hood till vardags sådär. I tanken det vill säga.
Vi får se hur det faktiskt blir med det hela i verkligheten.
Mamma undervisar: Hur man känner igen en lurendrejare
Mamma: Tror du att ni kommer bli lurade någon gång på resan?
Jag: Haha ja, någon gång kommer det säkert att hända. Men jag hoppas att jag har tillräckligt med skinn på näsan för att kunna pruta ner priserna ordentligt för det mesta!
M: Men... inte ska du väl pruta så mycket?
J: Eh... jo... eller va?
M: Men du ska väl inte pruta hos de fattiga, som det är synd om?
J: Och hur ska jag känna igen dem hade du tänkt? De tar väl överpriser dem med?
M: Pruta bara hos dem som försöker luras.
J: Men... alla försöker ju lura upp priserna?
M: Fast en del behöver ju pengarna, som de som säljer ananas tillexempel. Och de som drar tunga vagnar på gatan. Inte de som ser luriga ut, där prutar du ordentligt... eller nä, där behöver du faktiskt inte handla alls.
J: Okej....
Allt känns solklart. Verkligen solklart. Nu känner jag med säkerhet igen en lurendrejare när jag ser dem, och handlar inte hos dem, typ, eh...
Plötsligt händer det
Första sträckan bokad och klar, eh, yey!!
Till en början
Vaccinationscentral Chez Andersson. En dag, tre vacciner. Två lama armar. Oväntat gott pulver.