Igår gick jag till den franska doktorn och blev friskförklarad. Inte mentalt då förstås, utan fysiskt. Efter att han mätt min puls och mitt blodtryck och sett mig göra 30 benböj i rad bestämde han sig för att jag var fysiskt kapabel till att både döma och spela ishockey. Tur tänkte jag, eftersom jag sysslat med de två aktiviteterna de senaste 11 åren.

Franskt certifikat som krävs för att kunna utföra någon form av organiserad idrott i Frankrike. Detta gäller enbart för att döma och/eller spela ishockey.

Efter mina 30 benböj på 45 sekunder hade jag en puls på 112bpm, en minut senare låg den på 72bpm. Detta jämfördes (i ett inte fullt så avancerat datorprogram) med min vilopuls på 52bpm för att utvärdera min explosiva och uthålliga kondition.

Min explosiva kondition var Très bien, sa doktorn. Det var det näst bästa man kunde få.
Min uthålliga kondition var Moyen, sa han. Det var det näst sämsta man kunde få.

Efter att ha konstaterat detta föreslog han att jag, ’för ett vidare spektrum i min kondition’, skulle börja med uthållighetsträning tre gånger i veckan - som att springa, cykla eller simma minst en halvtimme i sträck. Ganska precis där tappade jag respekten för honom.

Vem. Är. Han. Till. Att. Föreslå. Att. JAG. Ska bli. En. LÅNGKOTTE!