Hittade en bild på mig på facebook där jag ser glad ut.

Det är ovanligt.

Jag liksom inte helt glad. Jag har fortfarande har hemlängtan.

Men ja, Elin hade hemlängtan från USA.

Anna hade hemlängtan från Turkiet.

Det vore väl konstigt om inte jag skulle dras med samma gener som mina systrar. För dem gick det dock över - efter obestämd tid - så jag får hoppas att jag delar den genen också.

Ikväll fick jag ett sött mail av Anna där hon tackade för Doris handmålade födelsedagskort och tipsade om några må-bra kurer mot hemlängtan. Därmed ska jag nu tacka för mig och krypa ihop med en påse popcorn och senaste avsnittet av lyxfällan. På återseende!