Han bad mig att räcka honom tändstickorna, men täckt med tonfiskspad som jag var, tyckte jag att det var en dålig idé. Visste dock inte riktigt hur man formulerar meningen "jag är täckt med tonfiskspad", så jag sa:

"Jag är en tonfisk".

Han gav mig en underlig blick.

"Du är en tonfisk?" frågade pappan skeptiskt.

Jag täkte efter en stund.

"Ja, typ" svarade jag.

Han flinade.

"När man säger att en kvinna är en tonfisk i Frankrike menar man att hon är en ful gammal hagga. Det är sällan någon som kallar sig själv en tonfisk. Du bör nog inte säga att du är en tonfisk."

Sedan hämtade han själv tändstickorna, tände rökelsen och gick leende därifrån.

Att vara uppväxt med ett tredjespråk måste vara enkelt, så fruktansvärt, fruktansvärt enkelt. Ni som är det bör ägna två minuter om dagen till att bara njuta och skratta gott åt alla dumma tonfiskar där ute.