Mamma: Tror du att ni kommer bli lurade någon gång på resan?

Jag: Haha ja, någon gång kommer det säkert att hända. Men jag hoppas att jag har tillräckligt med skinn på näsan för att kunna pruta ner priserna ordentligt för det mesta!

M: Men... inte ska du väl pruta så mycket?

J: Eh... jo... eller va?

M: Men du ska väl inte pruta hos de fattiga, som det är synd om?

J: Och hur ska jag känna igen dem hade du tänkt? De tar väl överpriser dem med?

M: Pruta bara hos dem som försöker luras.

J: Men... alla försöker ju lura upp priserna?

M: Fast en del behöver ju pengarna, som de som säljer ananas tillexempel. Och de som drar tunga vagnar på gatan. Inte de som ser luriga ut, där prutar du ordentligt... eller nä, där behöver du faktiskt inte handla alls.

J: Okej....

 

Allt känns solklart. Verkligen solklart. Nu känner jag med säkerhet igen en lurendrejare när jag ser dem, och handlar inte hos dem, typ, eh...