Klockan var ca 12.38, jag befann mig i centrala Göteborg, närmare bestämt Brunnsparken. Jag fick en bra idé. I väntan på spårvagnen, som skulle ta mig hem till min kompis kompis kompis (hädanefter kallad Frida - av den enkla anledningen att hon heter så) lägenhet, så kom det en buss. Jag visste att den bussen gick hem till henne. Inte exakt hur, men ja, hem till henne. Typ. Varför inte utforska bussfärden?

 

Det hela började jättebra. Bussen passerade välbekanta platser som Avenyn, Liseberg, Korsvägen, och så vidare. Jag kände mig jättenöjd och ritade in vägarna vi körde på på min medhavda gratiskarta från Göteborgs turistbyrå. Jag tänkte att snart, då kan jag det här, som en sann Göteborgare. Så satt jag där och mös lite för mig själv och klappade mig på axeln.

 

Men, tyvärr, så bor Frida strax utanför kartan. Så när bussen körde utanför kartans gräns, tja, då var det kört.

 

Jag visste inte riktigt var jag skulle av, så jag åkte rätt långt. Visst lite för långt. Men det visste jag inte heller. Inte då. Mobilen, som ej har prestanda à la 2012's allt-i-allo-maskiner, saknar GPS. Den hade i vilket fall slut på batteri så livlinan "ring en vän" var ändå inte ett av alternativen.

 

Kvar var "fråga publiken". Det gick sådär. Vi kan sammanfatta det hela med att jag, ett braaaa tag senare och sjöblöt i svett, slutligen befann mig i Fridas lägenhet. Slutet gott, allting gott.