Ligger i skrivande stund ute på Viktors hemmasydda balkongdynor och lyssnar på regnet som droppar ner på plåttaket. En svag doft av Grumme tvättsåpa letar sig ut genom den öppna balkongdörren, som ett resultat av förmiddagens storstädning. Lägenheten bokstavligen blänker, från golvlisterna upp till fläktventilerna. Om Viktor frågar hävdar jag nog att jag gjorde det själv. Sanningen är något annorlunda, och jag tackar ödmjukast för det.

Det faktum som jag skjutit från mig börjar att komma ikapp. En femårig era som Umebo kommer att ta slut idag. På riktigt liksom. Frankrike var bara ett stopp på vägen, men det här. Nu är det verklighet.

 

 

Är jag redo för att lämna Umeå? Svar ja.

Är jag redo för stenhårda universitetsstudier på ett av Svea Rikes bästa universitet? Svar tveksamt.

Kommer jag att sakna alla de underbara Umebor, och alla de inflyttade från Sörfors, Skellefteå, Övik, Boden, Hudiksvall, Luleå, Östersund, Vännäs(by), och alla de andra som jag lärt känna under dessa år? Svar ja, helt obeskrivligt mycket!

 

 

Sist jag åkte ut i världen fick jag med mig ett gott råd från min far. "Den som inte vet var han är på väg, han går heller aldrig vilse". Det visade sig vara en sanning med modifikation. I Frankrike visste jag aldrig riktigt var jag var på väg, men jag lyckades ändå alltid gå vilse. Win win, fast tvärt om liksom.

 

Denna gång är det mamma som står för de goda råden. Vis (nåja) av erfarenhet är dessa är de tre saker hon tycker att jag borde tänka på inför ett studentliv i Göteborg:

 

 

• Drick inte för mycket alkohol
• Akta dig för spårvagnarna
• Gå inte ut själv på kvällarna