Kalle klättermus
Att klättra i berg är väldigt annorlunda från att klättra på en klättervägg. På en klättervägg är det ganska lätt att se var det är tänkt att sätta händer och fötter. Det är det inte på ett berg. Det är grått och lodrätt överallt. Grått, lodrätt och högt. Stor chans att ramla. Många meter ner till marken.
Men hur som helst, skam den som ger sig tänkte jag och klättrade upp. Kände mig sjukt nöjd men bilden skvallrar om att det var lite olustigt, inte varje dag man står och spanar på utsikten från en klippvägg liksom.
Det var dock ändå helt okej jämfört med känslan som infann sig när det var dags att ta sig ner.
"Luta dig bara tillbaka och sparka ut ifrån väggen!"
Luta. Mig. Tillbaka? Sparka ut ifrån väggen?
Men hell no!
Min enda säkerhet är ett litet rep fastsatt kring magen, jag har utsikt som skulle ge spindelmannen svindel och ni tycker att jag ska luta mig tillbaka och sparka iväg mig? Nejnejnejnejnej. Jag lovade mamma att överleva dagen. Jag stannar här.
Så jag stannade helt enkelt kvar där uppe tills jag började känna mig fånig. Då lyssnade jag på dem och lutade mig tillbaka. Att sparka gav jag fan i. Jag gillade inte känslan, men tänkte att ner kommer jag ju i alla fall. Det gjorde jag. Sen klättrade jag upp igen.
Detta är anledningen till att jag inte bloggat på några dagar. Jag har varit i chock. Det har krävts många bitar smuldegspaj och litervis med chokladglass för att smälta detta. Nu är jag tillbaka. Nu ser jag fram emot nästa utflykt. Kanske, kanske håller repet nästa gång också.
Kommentarer
Postat av: ma
Tack för all info. Gör mig verkligen lugn!